Knivhugg och flaskslag på Torggatan

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel och för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Han friades inte från ansvar på någon av de invändningar han gjorde gällande, och påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Han ska också betala skadestånd till målsäganden samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde tre åtalspunkter. Den första gällde misshandel den 20 juni 2026. Enligt åtalet skulle en annan person ha slagit en glasflaska i huvudet på den tilltalade, vilket domstolen senare fann styrkt och dömde för som misshandel. Den andra åtalspunkten gällde grov misshandel den 20 juni 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade huggit målsäganden i buken eller ljumskregionen med en kniv på en plats i Västerås, och att gärningen skulle bedömas som grov. Den tredje åtalspunkten gällde grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, också den 20 juni 2026. Där påstod åklagaren att den tilltalade hade haft en kniv på allmän plats utan att det var befogat.

Den tilltalade medgav att han huggit målsäganden med kniv, men bestred brott i första hand på grund av bristande uppsåt och i andra hand med hänvisning till nödvärn, putativt nödvärn, nöd och excess. Han erkände också brott av normalgraden enligt knivförbudslagen, men inte det grova brottet. Målsäganden begärde skadestånd av den tilltalade, och den tilltalade begärde i sin tur skadestånd av den andra tilltalade för den misshandel som denne dömdes för.

Rättens bedömning

Tingsrätten grundade sin bedömning av händelseförloppet främst på film från övervakningskameror. Av den utredningen ansåg domstolen det utrett att den tilltalade kom till platsen tillsammans med fyra män, att flera personer rörde sig fram och tillbaka på platsen, att ett antal andra personer anslöt, och att den tilltalade först fick motta en knuff och ett slag i bakhuvudet. Domstolen fann också utrett att den andra tilltalade slog den tilltalade med ett föremål i huvudet. Därefter skingrades gruppen, och när den tilltalade tog ett steg åt höger och gjorde ett utfall mot målsäganden, hugg han målsäganden med kniv.

När det gällde misshandeln mot den tilltalade fann tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den andra tilltalade uppsåtligen hade slagit honom i huvudet med en glasflaska. Domstolen godtog inte invändningen om nödvärn.

När det gällde den tilltalades knivhugg mot målsäganden fann tingsrätten att den tilltalade agerat uppsåtligen. Domstolen ansåg att målsäganden inte hade deltagit i något våld mot någon på platsen och att den tilltalades invändningar om putativt nödvärn och nöd kunde lämnas utan avseende. Tingsrätten slog fast att den tilltalade genom knivhugget orsakade målsäganden smärta och sårskada.

Vid rubriceringen av misshandeln bedömde tingsrätten att gärningen inte skulle anses som grov. Domstolen hänvisade till den medicinska utredningen, som visade en stickskada i vänstra ljumsken, men konstaterade att skadan inte varit livshotande, att inga skador sågs i bukhålan eller på några kärl och att den inte förväntades leda till bestående men. Mot den bakgrunden bedömde domstolen gärningen som misshandel av normalgraden. Samtidigt fann tingsrätten att den tilltalade hade haft kniven på allmän plats utan att det varit befogat och att brottet enligt knivförbudslagen därför skulle bedömas som grovt, bland annat eftersom kniven använts i samband med ett brottsligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 20 juni 2026 och för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 20 juni 2026. Han frikändes från åtalet om grov misshandel som åklagaren hade rubricerat som sådan, eftersom gärningen i stället bedömdes som misshandel av normalgraden.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet motsvarade detta fängelsestraff och att det inte fanns utrymme för någon annan påföljd.

Den tilltalade ska betala 41 600 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta enligt räntelagen från den 20 juni 2026. Beloppet avser ersättning för kränkning och sveda och värk. Tingsrätten avslog alltså det högre yrkade beloppet.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Kostnaderna för ersättning till försvarare och målsägandebiträde stannade på staten.