Rån och grov misshandel ledde till fängelse efter hovrättsprövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, stöld och skadestånd. Hovrätten ändrade domen i ansvarsdelen genom att bedöma tillgreppet den 26 november 2020 som rån i stället för stöld och ändrade påföljden till fängelse i två år och tre månader för den tilltalade. Tingsrättens dom ändrades också i skadeståndsdelen, där det sammanlagda beloppet höjdes till 56 771 kr. I övrigt stod hovrättens avgörande fast i huvudsak i fråga om skuld för grov misshandel, och den tilltalade skulle vara fortsatt häktad.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 26 november 2020 i en bostad i Malmberget. Enligt åtalet hade den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd utsatt målsäganden för våld och därefter tillgripit målsägandens egendom. Åklagaren vidhöll i hovrätten att tillgreppet skulle rubriceras som rån. I den justerade gärningsbeskrivningen angavs att de tilltalade hade stulit kläder, spelkonsoler, spelkontroller, datorkomponenter och mobiltelefon genom att använda det våld som beskrevs i åtalspunkten om misshandeln. Åklagaren angav att tillgreppet skett i direkt anslutning till våldet och att gärningen innebar skada för målsäganden och vinning för de tilltalade. Åklagaren gjorde inte längre gällande att hotelser hade framförts.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grov misshandel och stöld, men frikänt från övergrepp i rättssak. Hovrätten behandlade alltså målet som ett överklagande av tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma huvudsakliga utredning som vid tingsrätten. Förhör med målsäganden, den tilltalade, den medtilltalade och ett vittne hade spelats upp, och hovrätten höll även omförhör med ytterligare ett vittne. Den tilltalade åberopade ny bevisning i form av fingeravtrycksframkallning, DNA-spårsäkring och ett utlåtande om elchockvapen.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av utredningen och fann att de uppgifter som målsäganden och vittnet lämnat var tillförlitliga. Hovrätten ansåg inte att skillnader mellan vissa uppgifter i en läkarjournal och målsägandens övriga berättelse påverkade trovärdigheten, eftersom en vårdkontakt inte kan jämställas med ett polisförhör. Inte heller den nya tekniska bevisningen ändrade hovrättens bedömning. Domstolen fann att utredningen inte talade emot att målsäganden utsatts för elstötar och att det saknades stöd för ett alternativt händelseförlopp eller annan gärningsperson.

När det gällde åtalspunkten om misshandel fann hovrätten, liksom tingsrätten, att det var styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade hade gjort sig skyldig till grov misshandel. Domstolen fann också att någon nödvärnssituation inte förelegat.

När det gällde tillgreppet fann hovrätten att det var utrett att de tilltalade tillsammans och i samförstånd hade tagit egendom från målsäganden, med undantag för en jacka som inte ansågs styrkt. Eftersom tillgreppet skedde i direkt anslutning till den grova misshandeln och genom våld mot person, uppfylldes rekvisiten för rån. Hovrätten gjorde därför en annan rubricering än tingsrätten på denna punkt och dömde för rån i stället för stöld.

Hovrätten bedömde därefter att grov misshandel och rån skulle dömas i konkurrens. Domstolen hänvisade till att rån är ett sammansatt brott och att den grova misshandeln i detta fall inte konsumerades av rånet. Det samlade straffvärdet för grov misshandel och rån bedömdes till fängelse två år och tre månader.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen så att den tilltalade dömdes för grov misshandel den 26 november 2020 enligt 3 kap. 6 § brottsbalken och för rån den 26 november 2020 enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrättens rubricering stöld ersattes alltså av rån. Den tilltalade frikändes inte från de åtal som hovrätten prövade i sak, men hovrätten tog inte upp något nytt ansvar för övergrepp i rättssak i den del som framgår av materialet här.

Påföljden bestämdes till fängelse två år och tre månader. Hovrätten angav också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Vidare konstaterade hovrätten att den tilltalade inte hade rätt till ersättning för kostnader avseende bevisning.

I skadeståndsdelen ändrade hovrätten tingsrättens dom så att den tilltalade, solidariskt med den medtilltalade, skulle betala 56 771 kr till målsäganden. Av beloppet avsåg 45 000 kr kränkning, 2 500 kr sveda och värk samt 9 271 kr sakskador, jämte ränta från den 26 november 2020. Hovrätten ansåg att den omrubricerade gärningen som rån motiverade den högre kränkningsersättningen.

Jämfört med tingsrätten innebar hovrättens dom alltså en skärpning av rubriceringen för tillgreppet, en ändrad och något strängare slutlig påföljd samt ett högre skadeståndsbelopp. Tingsrätten hade dömt till fängelse i två år och bestämt skadeståndet till 41 771 kr.