Bussförare döms för vållande till kroppsskada

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada efter en busskollision i Karlskrona kommun den 24 oktober 2025. Tingsrätten ansåg att han genom oaktsamhet körde in i en personbil bakifrån och därigenom orsakade målsäganden kroppsskador som inte bedömdes som ringa. Åtalet om brott mot trafikförordningen prövades inte separat eftersom det ansågs ingå i brottet enligt brottsbalken.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i två punkter. Den första gällde vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 24 oktober 2025, genom att med en buss köra in i målsägandens personbil bakifrån på Ronnebyvägen/Sunnavägen i Karlskrona kommun, orsakat målsäganden en whiplash-skada av typen WAD grad 1 samt icke övergående smärta i ryggen, benen och huvudvärk som lett till sjukskrivning. Åklagaren gjorde gällande att han varit oaktsam genom att inte anpassa avståndet till fordonet framför så att det fanns fara för påkörning om det framförvarande fordonet saktade in eller stannade. Tingsrätten dömde den tilltalade för denna gärningspunkt.

Den andra åtalspunkten gällde brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 2 § och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen. Även denna punkt avsåg den 24 oktober 2025 på Ronnebyvägen/Sunnavägen i Karlskrona kommun och byggde på att den tilltalade kört buss utan att anpassa avståndet till fordonet framför så att det fanns fara för påkörning. Tingsrätten fann dock att han inte skulle dömas särskilt för detta brott, eftersom straffansvar enligt trafikförordningen inte inträder när straff kan dömas ut enligt brottsbalken och han dömdes för vållande till kroppsskada.

Under förundersökningen förnekade den tilltalade brott. Målet avgjordes i hans utevaro. Målsäganden och två vittnen hördes, och rätten tog del av skriftlig bevisning i form av trafikmålsanteckningar, fotografier från platsen, journalanteckningar och läkarintyg. Den tilltalade uppgav under förundersökningen att han körde linjebussen, att trafikljuset slog om och att bilen framför tvärnitade, att underlaget var blött och att bussen hade sämre grepp, samt att han vidgick att han kört på bilen bakifrån.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det genom utredningen klarlagt att den tilltalade, med buss, kört in i målsägandens bil på angiven tid och plats. Av målsägandens uppgifter och den skriftliga medicinska bevisningen ansågs det visat att hon till följd av kollisionen fått de skador som angavs i gärningsbeskrivningen. Skadorna bedömdes som kroppsskador som inte var ringa i brottsbalkens mening.

När det gällde oaktsamheten bedömde tingsrätten att förhållandena på platsen, i en korsning med andra trafikanter, krävde särskild försiktighet och uppmärksamhet mot framförvarande fordon. Rätten fäste vikt vid att den tilltalade själv uppgett att han saknade förståelse för hur bussen skulle agera, att fordonet hade dåligt fäste och att han kanske inte borde ha låtit bussen rulla på det sätt han gjorde. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att han varit oaktsam genom att inte anpassa avståndet till målsägandens bil så att det inte fanns fara för den påkörning som inträffade.

Tingsrätten godtog därför inte den tilltalades uppgift om att målsägandens eget agerande skulle ha orsakat skadorna. Han dömdes för vållande till kroppsskada i enlighet med åtalet. Den särskilda åtalsprövningen av trafikförordningsbrottet ledde däremot till att han inte dömdes separat för den punkten.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 50 kronor vardera, sammanlagt 2 500 kronor. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Målsägandebiträdet fick ersättning av staten med 9 618 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan och mervärdesskatt, och staten ska stå för kostnaderna.