Grov kvinnofridskränkning gav fängelse

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning efter en lång rad våldshändelser och ett hot mot målsäganden under perioden 2022 till 2026. Tingsrätten fann att gärningarna skulle ses i ett sammanhang och att de utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 3 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken, i en lydelse som enligt domen också hänvisade till äldre lydelser. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade begått brotten mot målsäganden, som han är gift med, i den gemensamma bostaden inom Skåne län mellan den 10 december 2021 och den 15 maj 2026.

Åtalspunkt A1 avsåg misshandel någon gång mellan den 10 och 17 december 2021. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha utdelat upprepade slag på målsägandens kropp och tagit hårda tag om hennes armar och hals. Tingsrätten ogillade åtalet i denna del.

Åtalspunkt A2 avsåg misshandel någon gång mellan den 29 april och 3 maj 2022. Den tilltalade skulle ha slagit målsäganden upprepade gånger på kroppen så att hon fick smärta, svullnader, blånader och sårskador. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt A3 avsåg misshandel någon gång mellan den 1 och 4 september 2022. Den tilltalade skulle ha slagit målsäganden i ansiktet och på kroppen, sparkat henne på kroppen och tagit hårt tag om hennes armar. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt A4 avsåg misshandel någon gång mellan den 20 och 27 september 2022. Den tilltalade skulle ha slagit målsäganden i ansiktet så att hon fick smärta och blånad. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt A5 avsåg misshandel den 24 januari 2023. Den tilltalade skulle ha slagit målsäganden upprepade gånger i ansiktet så att hon fick smärta, svullnad och blodvite. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt A avsåg misshandel någon gång mellan den 3 och 6 oktober 2023. Den tilltalade skulle ha utdelat upprepade slag på målsägandens ansikte eller huvud och kropp, dragit henne i håret och släpat henne längs golvet. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt B avsåg misshandel den 16 oktober 2024. Den tilltalade skulle ha sparkat målsäganden i magen med skor kort efter att hon förlöst deras gemensamma son. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt C avsåg misshandel den 4 juli 2025. Den tilltalade skulle ha utdelat upprepade slag med ett metallföremål på målsägandens arm. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt D avsåg misshandel den 8 september 2025. Den tilltalade skulle ha utdelat upprepade slag på målsägandens ansikte och kropp och sparkat henne på kroppen. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt E avsåg misshandel den 17 september 2025. Den tilltalade skulle ha utdelat slag på målsägandens kropp och ansikte och tagit hårda tag om hennes armar. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt F avsåg misshandel den 2 december 2025. Den tilltalade skulle ha dragit målsäganden i håret och rivit henne, utdelat slag som träffat hennes huvud eller ansikte samt tagit strypgrepp på henne. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt G avsåg misshandel den 25 mars 2026. Den tilltalade skulle ha slagit målsäganden i ansiktet med en krycka som tillhygge. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Åtalspunkt H avsåg misshandel någon gång mellan den 6 och 8 maj 2026. Den tilltalade skulle ha utdelat slag i målsägandens ansikte, tagit strypgrepp på henne, tagit ett hårt grepp om hennes arm och dragit henne i håret och släpat henne längs golvet. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt i den del som gällde slag i ansiktet, strypgrepp, hårt grepp om armen och hårdragning, men inte att hon hade släpats längs golvet.

Åtalspunkt I och J avsåg misshandel och olaga hot den 15 maj 2026. Den tilltalade skulle då ha tagit tag i målsägandens hår, släpat henne över golvet och utdelat upprepade slag på hennes huvud och kropp. Han skulle också ha hotat att döda henne. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det i mål av detta slag ofta saknas direkta vittnesiakttagelser, men att en fällande dom ändå kan grundas på en samlad bedömning av målsägandens berättelse och övrig bevisning. Domstolen ansåg att målsägandens uppgifter framstod som självupplevda, relativt långa, i huvudsak detaljerade och utan motsägelser eller svårförklarliga moment. Hennes berättelse fick enligt domstolen starkt stöd av fotografier, chattar, film- och ljudinspelningar, journalanteckningar, rättsintyg och vittnesuppgifter.

Den tilltalade förnekade gärningarna och gjorde gällande nödvärn. Tingsrätten fann dock att hans invändning var vag och knapphändig och inte gav tillräckligt stöd för att en nödvärnssituation hade förelegat. Domstolen noterade också att målsäganden vid varje påstått våldstillfälle hade dokumenterat skador och att det i det senaste skedet fanns omfattande skador på målsäganden utan motsvarande skador på den tilltalade.

När det gäller den del av åtalet som ogillades, alltså åtalspunkt A1, ansåg tingsrätten att det visserligen var utrett att målsäganden hade tillfogats blåmärke och rivsår nära i tid till bilderna, men att det inte var visat att den tilltalade hade misshandlat henne på det sätt som åklagaren påstod. För övriga åtalspunkter ansåg domstolen att bevisningen nådde upp till kravet för fällande dom.

Vid rubriceringen betonade tingsrätten att den tilltalade hade misshandlat målsäganden vid 13 tillfällen och hotat henne vid ett tillfälle. Gärningarna hade skett under flera år i parternas gemensamma bostad, med viss regelbundenhet och med uppehåll mellan en vecka och ett år. Sammantaget bedömdes varje gärning vara ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och sådana att de kunde förväntas allvarligt skada hennes självkänsla. Därför bedömdes gärningen som grov kvinnofridskränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov kvinnofridskränkning till fängelse i 1 år 3 månader. Han ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Han ska betala skadestånd till målsäganden med 97 600 kronor, enligt domslutet fördelat på ersättning med 80 000 kronor för kränkning, 17 600 kronor för sveda och värk samt 7 735 kronor för inkomstförlust. Ränta ska betalas enligt räntelagen från de angivna datumen i domen. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att sekretessbestämmelsen om folkbokföringsuppgifter fortsatt skulle gälla och att kostnaderna för försvararen, målsägandebiträdet och det tidigare målsägandebiträdet skulle stanna på staten.