Åtta bidragsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för bidragsbrott vid åtta tillfällen efter att ha lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan i ansökningar om aktivitetsstöd. Tingsrätten fann att den tilltalade agerat med uppsåt och att varje ansökan skulle bedömas som ett eget brottstillfälle. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 40 dagsböter om 120 kronor. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för bidragsbrott enligt 2 § bidragsbrottslagen och gjorde gällande att den tilltalade hade lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan i ansökningar om aktivitetsstöd. De oriktiga uppgifterna bestod i att den tilltalade uppgett att hon inte arbetat med lön trots att hon gjort det. Enligt åtalet orsakade detta fara för att aktivitetsstöd felaktigt skulle betalas ut, och utbetalning skedde också.

Åtalet omfattade åtta tillfällen. Det första avsåg en ansökan daterad den 6 augusti 2024 och gällde ett belopp om 9 780 kronor. Det andra avsåg den 6 september 2024 och gällde 7 017 kronor. Det tredje avsåg den 6 oktober 2024 och gällde 4 890 kronor. Det fjärde avsåg den 6 november 2024 och gällde 10 595 kronor. Det femte avsåg den 9 december 2024 och gällde 6 520 kronor. Det sjätte avsåg den 7 januari 2025 och gällde 6 520 kronor. Det sjunde avsåg den 6 februari 2025 och gällde 4 075 kronor. Det åttonde avsåg den 6 mars 2025 och gällde 4 890 kronor.

I åtalet angavs att gärningarna i vart fall hade begåtts på annan okänd plats i landet. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade agerat med uppsåt. I andra hand yrkades ansvar för vårdslöst bidragsbrott avseende de gärningar som överstiger 6 000 kronor, om uppsåt inte ansågs bevisat.

Den tilltalade bestritt ansvar för brott på grund av bristande uppsåt, men det framgår att hon som det får förstås medgett de faktiska omständigheterna. Målet avgjordes utan huvudförhandling.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade hade lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan genom att uppge att hon inte arbetat med lön trots att hon gjort det under samma period som hon ansökt om ersättning. Domstolen konstaterade att detta skett vid åtta tillfällen och att de felaktiga utbetalningarna sammanlagt uppgick till 54 287 kronor. Ansökningarna hade undertecknats på heder och samvete, och enligt tingsrätten innebar detta att de objektiva förutsättningarna för bidragsbrott var uppfyllda.

Prövningen gällde därför uppsåtsfrågan. Tingsrätten framhöll att den som ansöker om ersättning har ett långtgående ansvar att se till att uppgifterna är riktiga. Domstolen betonade att den tilltalade med digital underskrift hade intygat att uppgifterna var riktiga och att informationen om innebörden av detta samt om konsekvenserna av felaktiga uppgifter lämnades på ett framträdande och tydligt sätt. Det hade enligt domstolen ålegat den tilltalade att säkerställa att hon hade rätt till ersättningen och det hade inte framkommit att hon kontrollerat regelverket eller riktigheten i sina uppgifter.

Mot den bakgrunden fann tingsrätten att det inte kunde ha undgått den tilltalade att det fanns en mycket hög risk för att hon inte hade rätt till den utbetalda ersättningen och att hennes agerande kunde leda till att ersättning betalades ut felaktigt. Eftersom hon ändå undertecknade och skickade in ansökningarna ansåg domstolen att hon i vart fall varit likgiltig inför att uppgifterna var felaktiga och att hon fick felaktiga utbetalningar. Tingsrätten slog därför fast att hon agerat med uppsåt.

Domstolen bedömde att varje ansökan skulle ses som ett eget brottstillfälle. Den tilltalade dömdes därför för bidragsbrott vid åtta tillfällen i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom. Den förenades med 40 dagsböter om 120 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 4 800 kronor. Domstolen angav att straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att det inte var så högt att fängelse skulle väljas som påföljd och att brottet inte heller var av sådan art att fängelse som huvudregel skulle dömas ut. Det fanns inte heller någon särskild anledning att anta fortsatt brottslighet.

Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.