Mened under ed vid tingsrätten

Den tilltalade döms för mened efter att ha lämnat osanna uppgifter under ed vid en huvudförhandling i tingsrätten den 23 januari 2025. Tingsrätten fann att uppgifterna var osanna och att de lämnades med uppsåt. Påföljden bestämdes till fängelse i en månad.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda punkt. Den tilltalade åtalades för mened enligt 15 kap. 1 § 1 stycket 1 brottsbalken i lydelsen före den 1 augusti 2026, med gärningsdatum den 23 januari 2025. Enligt åtalet hördes den tilltalade som vittne under huvudförhandling i ett brottmål och avlade vittnesed. Under förhöret lämnade hon enligt åklagaren osanna uppgifter om att hon hade sett vad som hände vid händelsen, att den tilltalade i det tidigare målet inte hade rört målsäganden och att den tilltalade inte hade knuffat målsäganden. Tingsrätten dömde henne för mened på denna åtalspunkt.

I den tidigare förhandlingen hade frågan gällt en trafikincident mellan en bil och en cyklist. Den tilltalade satt i bilens passagerarsäte när händelsen inträffade. Enligt domstolens beskrivning uppgav hon vid vittnesförhöret att hon såg hur den tilltalade i det tidigare målet försökte fånga målsäganden när denne höll på att falla, samt att den tilltalade inte hade knuffat eller rört målsäganden. Domstolen ansåg att dessa uppgifter var av betydelse för prövningen i det tidigare målet.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade hörts under ed och att hon då lämnat den aktuella berättelsen. Genom den tidigare hovrättsdomen var det enligt tingsrätten klarlagt att den tilltalade i det tidigare målet hade knuffat målsäganden, att målsäganden föll till följd av knuffen och att knuffen var uppsåtlig. Därmed var uppgifterna som den nu tilltalade lämnat under ed objektivt oriktiga.

Frågan blev om hon också hade lämnat dem medvetet. Den tilltalade förnekade detta och uppgav att hon talat sanning utifrån vad hon själv sett. Tingsrätten fäste dock vikt vid att hennes uppgifter under ed avvek väsentligt från det första polisförhöret i anslutning till händelsen. Domstolen ansåg att hennes förklaring om missförstånd inte var trovärdig, bland annat eftersom hennes kunskaper i svenska bedömdes som goda och eftersom det nedtecknade förhöret hade godkänts av henne.

Tingsrätten ansåg också att det första polisförhöret framstod som mer tillförlitligt eftersom det hölls samma dag som händelsen och innan hon kunde ha haft anledning att anpassa sin berättelse. Domstolen pekade dessutom på att hon satt i passagerarsätet i en stor pickup och att möjligheterna att göra säkra iakttagelser var begränsade. Att den tilltalade i det tidigare målet var hennes chef och att hon därmed stod i beroendeställning till honom talade enligt domstolen för att hon haft ett motiv att lämna uppgifter till hans fördel. Tingsrätten noterade även att hennes senare berättelse i allt väsentligt stämde överens med hans version.

Mot den bakgrunden fann tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade medvetet lämnat osanna uppgifter under ed. Åtalet för mened ansågs därför styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för mened till fängelse i en månad. Tingsrätten ansåg att brottet hade ett straffvärde motsvarande en månads fängelse och att det fanns en stark presumtion för fängelse vid menedsbrott. Några skäl att välja en annan påföljd ansågs inte ha kommit fram.

Hon ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska hon återbetala 30 140 kronor till staten av kostnaderna för den offentliga försvararen. Staten ska samtidigt betala ersättning till försvararen med samma belopp.