Offentlig urinering ledde till böter

Tingsrätten dömde den tilltalade för förargelseväckande beteende efter att ha funnit det styrkt att han offentligen urinerat på ett evenemangsområde där många personer befann sig. Gärningen bedömdes ha skett den 19 juli 2026, och påföljden bestämdes till penningböter om 800 kronor.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg en enda brottspunkt: förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken, med gärningsdatum den 19 juli 2026. Enligt åklagaren hade den tilltalade offentligen urinerat inför allmänheten på en plats i Karlskrona, vilket kunde förväntas väcka förargelse. Det angavs också att gärningen begicks med uppsåt.

Den tilltalade nekade brott. Han medgav att han varit på platsen och att han hade tänkt urinera, men bestred att han faktiskt hann göra det innan han avbröts. Han uppgav också att han hade prostatabesvär. I utredningen hördes ett vittne som arbetade som polis, och den tilltalade hördes själv över åtalet. Den tilltalade berättade att han befann sig på ett område för att se en fotbollsmatch, att det var mycket folk där och att det var långa köer till toaletterna. Han gick bakom en container och uppgav att han då knäppte upp byxorna, men att han avbröts innan han kissade. Vittnet berättade att han såg en man springa bakom en container, följde efter och då såg honom urinera.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att offentlig urinering på allmän plats typiskt sett är ett beteende som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten. Domstolen ansåg genom utredningen klarlagt att den tilltalade gått bakom containern med avsikt att kissa och att många andra personer befann sig på området. De åberopade bilderna visade enligt domstolen också att det rörde sig om ett förhållandevis begränsat område.

Vittnets uppgifter bedömdes vara trovärdiga och tillförlitliga. Domstolen fann att det inte fanns skäl att tro att vittnet tagit miste om sina iakttagelser. Hans uppgifter fick därför högt bevisvärde och lades till grund för bedömningen. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgift om att han inte urinerat var motbevisad. Domstolen noterade dessutom att den tilltalade på plats hade medgett att han urinerat.

Tingsrätten kom därför fram till att det var ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade urinerat offentligt och att han måste ha insett risken för att bli sedd och för att beteendet skulle väcka förargelse. Domstolen fann också att hans behov av att urinera på grund av hälsotillståndet inte utgjorde en sådan nödsituation som kunde befria honom från ansvar. Sammantaget bedömdes han ha agerat med likgiltighetsuppsåt, och åtalet ansågs styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för förargelseväckande beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken för gärningen den 19 juli 2026. Påföljden bestämdes till penningböter om 800 kronor. Något skadestånd eller andra följder framgår inte av materialet.