Skottlossning på torg ledde till fällande dom för försök till mord

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om en skottlossning på ett torg. Den tilltalade döms även i hovrätten för två fall av försök till mord, tre fall av framkallande av fara för annan och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrar dock tingsrättens dom på en central punkt och slår fast att det grova vapenbrottet ska konsumeras av försöken till mord. Fängelsestraffet skärps därför till 16 år.

Om händelsen och åtalet

Enligt åtalet gällde målet en skottlossning den 3 oktober 2025. Den tilltalade åtalades i hovrätten för två fall av försök till mord och tre fall av framkallande av fara för annan. Åklagaren justerade i hovrätten gärningsbeskrivningen för en av gärningarna och lade till att den alternativt skulle bedömas som grov misshandel och försök till grov misshandel, eftersom gärningen varit livsfarlig och den tilltalade enligt åklagaren visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för framkallande av fara för annan vid tre tillfällen, försök till mord vid två tillfällen, grovt vapenbrott den 3 oktober 2025 samt ringa narkotikabrott den 14 oktober 2025. Hovrätten prövade den överklagade domen och utgångspunkten var att den tilltalade ville bli frikänd från åtalen för försök till mord och framkallande av fara för annan, eller i vart fall att vapenbrottet skulle ingå i försöken till mord och att påföljden skulle mildras. Åklagaren ville i stället se ett strängare straff.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma utredning som tingsrätten och tog del av förhören som spelats upp med ljud och bild. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av vad som hade klarlagts om skottlossningen och dess följder.

När det gällde frågan om skyttens identitet fann hovrätten, liksom tingsrätten, att utredningen inte lämnade utrymme för rimligt tvivel om att den tilltalade var den som avlossade skotten. Hovrätten lade särskild vikt vid fingeravtrycks- och DNA-bevisning på det aktuella skjutvapnet, vad som utretts om den tilltalades rörelser vid den aktuella tidpunkten, konversationerna på en telefon samt hur vittnena hade beskrivit skytten.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att det inte fanns stöd för att någon nödvärnssituation hade förelegat. Tvärtom ansåg hovrätten att uppgifterna från ett vittne på plats talade för att skottlossningen kom överraskande för de personer som befann sig där. Hovrätten fann inte heller stöd för att mer än ett skjutvapen hade hanterats på brottsplatsen.

Vid uppsåtsbedömningen gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Den tilltalade ansågs ha haft uppsåt att döda de två namngivna målsägandena i åtalet, och han ansågs också av grov oaktsamhet ha utsatt tre andra målsäganden för livsfara eller fara för svår kroppsskada. Hovrätten fastställde därför att den tilltalade skulle dömas för två fall av försök till mord och tre fall av framkallande av fara för annan.

Däremot gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten i fråga om grovt vapenbrott. Hovrätten ansåg att det inte var visat att den tilltalade innehaft vapnet mer än i nära anslutning till skottlossningen. Eftersom ingen annan befattning med vapnet hade påståtts, och hanteringen skett i nära anslutning till skjutningen, skulle vapenbrottet inte dömas ut särskilt. I stället ansågs det ingå i försöken till mord.

Den del av tingsrättens dom som gällde ringa narkotikabrott hade inte överklagats och stod därför fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i den del som avsåg grovt vapenbrott och straffmätningen. I övrigt stod tingsrättens dom fast. Det innebär att den tilltalade alltjämt döms för två fall av försök till mord, tre fall av framkallande av fara för annan och ringa narkotikabrott, medan grovt vapenbrott inte längre utgör en separat domspunkt.

Vid påföljdsbestämningen anslöt sig hovrätten till tingsrättens redogörelse för relevanta omständigheter men ansåg att användning av skjutvapen på allmän plats utgjorde en synnerligen försvårande omständighet. Hovrätten tillämpade straffskärpningsregeln i brottsbalken och fann att detta skulle få betydande genomslag, även med hänsyn till att vapenbrottet konsumerades av försöken till mord. Straffvärdet bedömdes därför vara högre än vad tingsrätten kommit fram till. Fängelsestraffet bestämdes till 16 år, jämfört med tingsrättens 15 år.

Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i skadeståndsfrågan och ändrade inte ersättningarna till målsägandena. Beslagen skulle fortsätta att gälla och den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten uttalade att det fanns risk för att den tilltalade annars skulle avvika eller på annat sätt undandra sig straff och fortsätta sin brottsliga verksamhet. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten beslutade dessutom att kostnaderna för försvararen och det tidigare målsägandebiträdet ska bäras av staten.