Fängelse för människorov och hemfridsbrott

Den tilltalade döms för mindre grovt människorov, grovt hemfridsbrott och misshandel som ingår i människorovet. Tingsrätten fann också att den tilltalade hade gjort sig skyldig till medhjälp till grovt olaga hot och att han ensam hade begått olaga hot, men dessa delar fick olika rättsliga bedömningar än åklagaren hade yrkat. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde de centrala händelserna den 4 april 2026. Den tilltalade påstods först ha slagit målsäganden med knuten näve i huvudet flera gånger, vilket avsåg misshandel. Han påstods därefter ha hotat målsäganden med en kniv, vilket avsåg grovt olaga hot. Vidare påstods den tilltalade tillsammans med en medtilltalad ha bemäktigat sig och fört bort målsäganden, först från en lägenhet och senare till en skogsdunge och därefter till en annan lägenhet, vilket åklagaren rubricerade som människorov.

I samma händelseförlopp påstods den tilltalade och medtilltalade ha sparkat och slagit målsäganden upprepade gånger i skogsdungen, vilket åklagaren rubricerade som grov misshandel. Tingsrätten kom dock fram till att denna misshandel skulle ingå i människorovet och inte bedömas som grov misshandel som ett särskilt brott. På Blåkullagatan påstods också en tredje person ha främjat hotet genom att hämta en kniv, vilket åklagaren rubricerade som medhjälp till grovt olaga hot. Slutligen påstods den tilltalade tillsammans med andra ha trängt in i och stannat kvar i en bostad trots att de inte fick komma in, vilket åklagaren rubricerade som grovt hemfridsbrott.

Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för de centrala delarna av gärningarna. För den första åtalspunkten dömdes han för olaga hot, inte grovt, eftersom knivhotet inte ansågs ha förstärkts på ett sådant sätt att grovhetsrekvisitet var uppfyllt. När det gäller människorovet fann rätten att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans bemäktigat sig och fört bort målsäganden, och att misshandeln i skogsdungen samt hoten och våldet i lägenheten på Blåkullagatan ingick i frihetsberövandet. Gärningen bedömdes som mindre grovt människorov. För hemfridsbrottet bedömde tingsrätten att gärningen var grov. Den andra åtalspunkten, misshandeln på den första platsen, låg alltså kvar som olaga hot, medan den femte åtalspunkten gällde medhjälp till grovt olaga hot genom att hämta kniv och förstärka det numerära överläget. Den sjätte åtalspunkten gällde grovt hemfridsbrott genom olovligt inträde och kvarstannande i en bostad.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste avgörande vikt vid målsägandens och den andra målsägandens berättelser. Rätten ansåg att deras uppgifter var trovärdiga, sammanhängande och tillförlitliga. Deras berättelser fick stöd av vittnesuppgifter, rättsintyg, fotografier, DNA-analys, telefonanalyser, mastuppkopplingar och meddelanden i telefoner. Särskilt betydelsefullt var att rättsintyget visade skador som var förenliga med trubbigt våld, att DNA från den tilltalade påträffades på målsägandens jacka vid halsområdet, och att DNA från målsäganden påträffades på en kniv som kopplades till händelsen i bostaden.

Tingsrätten fann också att telefonmaterialet och mastuppkopplingarna starkt stödde den tids- och platskedja som målsägandena beskrivit. Det gällde bland annat att personerna först befann sig på Frontgatan, därefter rörde sig till en skogsdunge vid Brytstugevägen och senare till Blåkullagatan. Meddelanden i anslutning till händelsen tydde också på att de inblandade försökte få kontakt med varandra efteråt och att något allvarligt hade inträffat. De tilltalades egna uppgifter bedömdes däremot som motsägelsefulla och anpassade efter utredningen.

När rätten rubricerade gärningarna ansåg den att misshandeln i början av förloppet var en vanlig misshandel, att hotet med kniv utgjorde olaga hot men inte grovt olaga hot, och att gärningarna i skogsdungen och i bostaden i huvudsak ingick i människorovet. Människorovet bedömdes som mindre grovt eftersom frihetsberövandet var begränsat i tid och inte bedömdes vara planerat under någon längre tid, även om omständigheterna var allvarliga. Hemfridsbrottet bedömdes som grovt eftersom intrånget skedde efter att den boende först uppfattat att endast en annan person skulle komma, och eftersom våld och hot sedan utövades i bostaden inför den boende.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för mindre grovt människorov, grovt hemfridsbrott och misshandel som ingår i människorovet. Han döms också för olaga hot i anslutning till den första delen av händelseförloppet. Straffet bestämdes till fängelse i tre år.

Tingsrätten beslutade att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till målsäganden om 75 000 kronor för kränkning och 3 200 kronor för sveda och värk, med ränta från den 4 april 2026. Vidare ska han betala 40 000 kronor i skadestånd till den andra målsäganden för kränkning, med ränta från samma datum. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Fakta