Grov misshandel och narkotikabrott

Den tilltalade döms för grov misshandel och ringa narkotikabrott efter en händelse den 27 april 2026. Tingsrätten frikände honom från tre åtal om barnfridsbrott och från två åtal om misshandel, men fann att han skulle dömas för grov misshandel och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet fanns fyra åtalspunkter i stämningsansökan från den 19 maj 2026 och en ytterligare åtalspunkt i en stämningsansökan från den 25 maj 2026. För åtalspunkt 1 dömdes den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Gärningen avsåg att han den 27 april 2026 misshandlat målsäganden genom skallningar, slag mot ansikte och kropp, stryptag, slag mot revbenen och knuff mot en garderobsdörr. För åtalspunkt 2 åtalades han för barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken, med tre underpunkter samma dag den 27 april 2026, men han frikändes från samtliga dessa. För åtalspunkt 3 åtalades han för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken med ett påstått händelseförlopp någon gång mellan den 10 april 2026 och den 16 april 2026, men även denna punkt ogillades. För åtalspunkt 4 åtalades han för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för en händelse den 25 februari 2026, och även där frikändes han. Slutligen dömdes han för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen för olovlig användning av cannabis den 27 april 2026.

Åklagaren gjorde gällande att den grova misshandeln den 27 april 2026 hade begåtts i en bostad i Norsborg och att målsäganden utsatts för kraftigt våld med bland annat andningssvårigheter och revbensfraktur. I samma händelse påstod åklagaren att tre barn hade bevittnat gärningen, vilket låg till grund för åtalet om barnfridsbrott. För den påstådda misshandeln i april 2026 uppgav åklagaren att den tilltalade dragit målsäganden mot sängen och tryckt ned hennes rygg. För den påstådda misshandeln i februari 2026 uppgavs att han slagit målsäganden i bröstkorgen och orsakat smärta och blåmärke. För narkotikabrottet påstods att han olovligen använt cannabis den 27 april 2026 i eller i närtid av den aktuella bostaden.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse om händelsen den 27 april 2026 var sammanhängande, detaljerad och utan motsägelser. Hennes uppgifter fick enligt domstolen starkt stöd av larmsamtalet, händelserapporten, fotografier, journalanteckningar och rättsintyg. Av rättsintyget framgick bland annat skador på hals, ansikte, bröstkorg, rygg, arm, lår, knä och fötter samt fraktur i bröstbenet och två revben. Domstolen fann att skadebilden var förenlig med målsägandens uppgifter och inte kunde förklaras av den tilltalades version om att han endast knuffat henne. Tingsrätten ansåg därför att det var ställt utom rimligt tvivel att gärningen gått till som åklagaren påstått, med den justeringen att målsäganden inte berättat om några slag mot kroppen eller slag med knuten näve under den del av händelseförloppet då hon satt i fåtöljen. Domstolen fann att gärningen var uppsåtlig och att den på grund av hänsynslöshet och råhet skulle bedömas som grov misshandel.

När det gällde barnfridsbrotten fann tingsrätten att det inte var visat att något av barnen hade sett eller hört misshandeln på ett sätt som uppfyllde lagens krav. Domstolen konstaterade att barnen hade varit närvarande i bostaden och upplevt följderna av händelsen, men att det inte var styrkt att de bevittnat själva gärningen. Den tilltalade frikändes därför från samtliga tre åtal om barnfridsbrott.

I fråga om misshandeln mellan den 10 och den 16 april 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse inte fick tillräckligt stöd av övrig bevisning. Vittnesförhöret med sjuksköterskan gav inte sådant stöd att åtalet kunde anses styrkt, och domstolen frikände därför den tilltalade även från denna punkt. Detsamma gällde åtalspunkten om misshandel den 25 februari 2026. Även om det fanns ett mejl med bilder och viss stödbevisning ansåg tingsrätten att utredningen inte räckte för en fällande dom, eftersom målsägandens minnesbilder var begränsade och bilderna avsåg andra delar av kroppen än den plats där hon mindes våldet.

För narkotikabrottet konstaterade tingsrätten att den tilltalade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av den övriga utredningen. Han dömdes därför för ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov misshandel och ringa narkotikabrott. Straffvärdet bedömdes av tingsrätten till fängelse i 1 år och 6 månader, och påföljden bestämdes till samma strafftid. Begäran om utvisning avslogs. Domstolen beslutade att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

I skadeståndsfrågan bifölls målsägandens yrkande endast såvitt avsåg åtalspunkt 1. Den tilltalade ska betala 103 600 kr till målsäganden jämte ränta enligt räntelagen från den 27 april 2026 till dess betalning sker. Yrkandena om skadestånd med anledning av åtalspunkterna 3 och 4 avslogs, och även de övriga skadeersättningsyrkandena från de andra målsägandena avslogs. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr och ersätta staten för provtagnings- och analyskostnader med 1 300 kr. Staten stod för övriga kostnader i målet.