Grovt rattfylleri ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri efter att ha kört personbil i ett sådant alkoholpåverkat tillstånd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften uppmättes till 0,84 milligram per liter. Tingsrätten bedömde brottet som grovt och valde fängelse som påföljd, med en strafftid om en månad. Samtidigt avslogs åklagarens begäran om utvisning.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal för grovt rattfylleri enligt 4 § första stycket och 4 a § trafikbrottslagen. Enligt åtalet hade den tilltalade den 2 augusti 2026 kört personbil efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden uppgick till 0,84 milligram per liter. Gärningen ska ha begåtts på Jönköpingsvägen i Värnamo kommun. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 0,50 milligram per liter i utandningsluften och att gärningen begicks med uppsåt.

I samma mål yrkade åklagaren också att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under fem år. Den tilltalade erkände att han gjort sig skyldig till grovt rattfylleri men motsatte sig utvisning.

Rättens bedömning

Den tilltalade uppgav att han hade varit ute och festat natten till den 2 augusti 2026, att han var mycket berusad och att han körde bil en kort sträcka innan han stoppades av polis. Han ifrågasatte inte den alkoholhalt som framgick av utandningsprovet. Tingsrätten fann genom hans uppgifter och den övriga bevisningen att han skulle dömas för rattfylleri och att alkoholhalten var så hög att brottet skulle bedömas som grovt.

Som skriftlig bevisning hade åklagaren lagt fram anmälan och alkoholutandningsprov. Tingsrätten konstaterade att straffvärdet motsvarade en månads fängelse. Domstolen framhöll att grovt rattfylleri är ett artbrott och att utgångspunkten därför är fängelse. Tingsrätten ansåg inte att det fanns särskilda skäl av tillräcklig styrka för en icke frihetsberövande påföljd och valde därför fängelse.

När det gällde utvisningsfrågan konstaterade tingsrätten att den tilltalade var att se som utlänning i lagens mening och att den äldre lydelsen av utlänningslagen skulle tillämpas eftersom gärningen begicks den 2 augusti 2026. Domstolen bedömde att förutsättningarna för utvisning inte var uppfyllda, eftersom den aktuella brottsligheten inte nådde upp till de krav som lagen ställer i detta fall. Åklagarens yrkande om utvisning avslogs därför.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt rattfylleri, begånget den 2 augusti 2026, till fängelse i en månad. Begäran om utvisning avslogs. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Försvararen tillerkändes ersättning av staten med 6 294 kronor. Staten ska stå för kostnaden.