Våldtäkt på parkbänk gav fängelse och utvisning

Den tilltalade döms för våldtäkt efter att ha utsatt målsäganden för ett sexuellt övergrepp på en parkbänk i Stockholm den 23 november 2025. Tingsrätten fann att målsägandens berättelse, tillsammans med övrig bevisning, gav stöd för att den tilltalade med våld penetrerat henne vaginalt med finger eller fingrar utan att hon deltog frivilligt. Påföljden blev fängelse i tre år, utvisning ur Sverige och ett skadestånd på sammanlagt 235 270 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 och 4 brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen ska han den 23 november 2025 på Sveavägen i Stockholms stad ha genomfört en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, genom att penetrera målsäganden vaginalt med finger eller fingrar. Det angavs att målsäganden inte deltog frivilligt och att deltagandet var en följd av våld. Våldet uppgavs bestå i att den tilltalade pussade henne på munnen, tog tag i och höll fast hennes armar samtidigt som han tryckte henne mot en parkbänk. Han ska också ha tagit på målsägandens bröst och därefter penetrerat henne vaginalt med finger eller fingrar. Målsäganden uppgavs ha fått smärta, skada på överläppen samt blåmärken på hakan och kroppen.

Åklagaren lade i andra hand fram ett yrkande om sexuellt övergrepp, med påståendet att den tilltalade i vart fall hade berört målsägandens underliv med finger eller fingrar innanför hennes trosor. Denna alternativa åtalsgrund kom dock inte att bli avgörande eftersom tingsrätten dömde för våldtäkt enligt förstahandsyrkandet.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att målsäganden och den tilltalade satt på samma parkbänk och att det förekom beröring mellan dem. Domstolen framhöll att parternas berättelser skilde sig mycket åt om hur kontakten uppstod och vad som sedan hände. Målsägandens uppgifter bedömdes som tydliga, detaljerade och i huvudsak fria från motsägelser eller svårförklarliga inslag. Rätten ansåg att hon berättat självupplevt och utan överdrifter, även om det varit tydligt att det varit mycket svårt för henne att redogöra för händelsen.

Målsägandens uppgifter fick stöd av rättsintyget, enligt vilket hon efter händelsen hade blåmärken på överläppen och hakan, flera mindre blåmärken på underarmarna, blåmärken över det högra låret och ett större blåmärke nedanför knät. Tingsrätten hänvisade också till fotografier som visade skador som kunde stämma med att hon hållits hårt i armarna och tryckts mot ett hårt underlag. Även vittnesmålen från personer som träffade målsäganden kort efter händelsen stödde hennes berättelse, liksom deras iakttagelser av hennes chock, gråt och mående.

Domstolen fäste också vikt vid att målsäganden hade berättat i huvudsak på samma sätt för andra direkt efter händelsen. Uppgifterna om att hon först inte ville berätta allt eller medverka fullt ut bedömdes inte tala emot hennes trovärdighet. Tingsrätten ansåg även att den tilltalades version framstod som osannolik och som en efterhandskonstruktion. Hans uppgifter ansågs motsägas av målsägandens skador och av vittnesuppgifter om hur hon såg ut och var klädd både före och efter händelsen.

Vid den slutliga skuldprövningen fann tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade med minst ett finger penetrerat målsäganden vaginalt och att gärningen motsvarade en sexuell handling jämförlig med samlag. Domstolen ansåg också att han använt våld i enlighet med åtalet. Eftersom målsäganden enligt rätten inte på något sätt gett uttryck för frivillighet och eftersom de inte kände varandra sedan tidigare, bedömdes den tilltalade ha insett att hon inte deltog frivilligt. Han ansågs därför ha haft uppsåt till omständigheten att hon inte deltog frivilligt. Den tilltalade dömdes därmed för våldtäkt enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i tre år. Rätten hänvisade till att det rört sig om en överrumplingssituation där målsäganden utsatts för visst våld, men där penetration med finger eller fingrar bedömdes ha varit kortvarig. Med hänsyn till brottets allvar ansågs annan påföljd än fängelse utesluten.

Den tilltalade utvisas ur Sverige och förbjuds att återvända. Tingsrätten fann att förutsättningarna för utvisning var uppfyllda och att hans anknytning till Sverige inte hindrade åtgärden. Återreseförbudet tidsbestämdes inte. Han ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller dessförinnan verkställs.

På skadeståndssidan ska den tilltalade betala 235 270 kronor till målsäganden. Beloppet avser kränkning med 200 000 kronor, sveda och värk med 25 600 kronor, läkemedelskostnader med 2 250 kronor och utebliven lön med 7 420 kronor. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 23 november 2025. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Beslaget av målsägandens kläder ska bestå tills domen vinner laga kraft och därefter återlämnas.