Förälder döms för ringa misshandel

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter att ha slagit målsäganden över kinden med öppen hand den 9 mars 2026. Samtidigt frikänns den tilltalade från ett annat åtal om misshandel som avsåg en händelse någon gång mellan den 19 januari 2026 och den 26 januari 2026. Tingsrätten kom fram till att åtalet för den senare händelsen inte var styrkt, men att bevisningen räckte för att fälla den tilltalade för den ringa misshandeln.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i två punkter. Den första gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade ha dragit målsäganden i örat någon gång mellan den 19 januari 2026 och den 26 januari 2026 i Vännäs kommun, vilket orsakade smärta och blånad. Den andra åtalspunkten gällde misshandel, ringa brott enligt samma lagrum. Där påstods att den tilltalade den 9 mars 2026 slog målsäganden över kinden med öppen hand på Vegagatan i Vännäs kommun, varpå målsäganden fick smärta.

I domen redovisas också att målsäganden begärde skadestånd med 27 000 kr. Kravet avsåg ersättning för kränkning och sveda och värk kopplat till båda åtalspunkterna. Den tilltalade förnekade gärningarna och bestred det enskilda anspråket, men medgav bara sättet att beräkna ränta.

Rättens bedömning

Tingsrätten gick först igenom bevisningen kring den första åtalspunkten. Vittnet som arbetade nära målsäganden berättade att målsäganden vid ett tillfälle sade att det gjorde ont i örat och visade hur den tilltalade skulle ha gjort. Vittnet uppgav också att målsäganden vid andra tillfällen berättat om våld från mamman, men att uppgifterna ibland följts av att målsäganden sade att han skojade. Ett fotografi visade blåmärken på det högra ytterörat och rättsintyget talade starkt för att skadorna uppkommit genom trubbigt våld och var förenliga med nypning eller slit i örat. Ett annat vittne berättade att han sett ett blåmärke bakom örat och att målsäganden bett honom ringa polisen. Tingsrätten ansåg ändå att uppgifterna inte räckte för att säkert slå fast vad som inträffat. Eftersom målsäganden inte hade hörts i barnförhör och eftersom ingen bevittnat händelsen frikändes den tilltalade från den första åtalspunkten.

När det gällde den andra åtalspunkten ansåg domstolen att bevisningen var tillräcklig. Ett vittne, som arbetade som elevassistent, berättade att den tilltalade vid hämtning av målsäganden slog ett slag med öppen hand som träffade målsägandens vänstra kind. Vittnet uppgav att målsäganden var upprörd, slog och spottade mot personal och den tilltalade, och att slaget kom som en reaktion. Tingsrätten ansåg att vittnets berättelse var trovärdig och tillförlitlig. Den tilltalades invändning att vittnet måste ha misstagit sig och att hon bara kastade en overall ansågs inte rubba bevisvärdet. Domstolen fann därför att åtalet var styrkt och att misshandeln skulle bedömas som ringa.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel, ringa brott, den 9 mars 2026 och frikänns från misshandel som avsåg perioden 19 januari 2026 till 26 januari 2026. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 200 kr, sammanlagt 20 000 kr. Av böterna ska 30 dagsböter anses betalda med hänsyn till tidigare frihetsberövande.

När det gäller skadeståndet slog tingsrätten fast att den tilltalade inte ska betala ersättning för den första åtalspunkten eftersom hon frikändes där. För den ringa misshandeln ansåg domstolen däremot att målsäganden utsatts för en allvarlig kränkning och att kränkningsersättning därför skulle utgå. Skadeståndet bestämdes till 10 000 kr, jämte ränta enligt räntelagen från den 9 mars 2026 till dess betalning sker.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen och den särskilda företrädaren.