Skyddstillsyn efter misshandel

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse den 23 juni 2026 och påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Tingsrätten fann åtalet styrkt och ansåg att straffvärdet motsvarade fängelse i tio månader, men valde en icke frihetsberövande påföljd eftersom den tilltalade samtyckt till behandling. Han ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ersättning till staten enligt domen.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade en enda åtalspunkt. Den gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och avsåg händelser den 23 juni 2026 på en campinganläggning i Piteå kommun. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tagit upprepade och hårda strypgrepp om målsägandens hals och grepp om bröstkorgens framsida och angränsande områden, vilket orsakat blåmärken, hudavskrapningar, hudblödningar och andnöd. Det påstods också att han slitit, dragit eller släpat henne i håret, vilket lett till att hon tappat hår samt fått smärta och ett rodnat område på huvudet.

Den tilltalade medgav den del av gärningen som rörde strypgrepp om halsen och grepp om bröstkorgen, men förnekade att han avsiktligt dragit i målsägandens hår. Han bestred också skadeståndsyrkandet. Under förhandlingen lämnade målsäganden en berättelse om att den tilltalade vid flera tillfällen hade tagit strypgrepp om hennes hals, att hon inte kunde andas eller ropa på hjälp och att han även dragit i hennes hår när hon försökte ta sig ut ur husvagnen. Den tilltalade uppgav i stället att bråket inletts av målsäganden och att han själv endast hållit grepp med en hand och inte särskilt länge. Han förnekade att hårdragningen varit avsiktlig.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter om de upprepade greppen om halsen var utförliga och trovärdiga. Rätten fann ingen anledning att ifrågasätta hennes uppgift om att hon till följd av greppen inte kunde andas eller ropa på hjälp och att hon upplevde panik och dödsångest. Den tilltalades förklaring till händelseförloppet bedömdes som föga trovärdig och som en efterhandskonstruktion. Rätten konstaterade också att även om målsäganden skulle ha inlett bråket på det sätt den tilltalade påstod, gav det inte honom rätt att använda det våld som han hade erkänt.

När det gällde påståendet om hårdragning konstaterade tingsrätten att den rättsmedicinska utredningen visade skador i hårbotten som indikerade att någon dragit eller slitit i målsägandens hår. Rätten fann att målsägandens uppgift stöddes av övrig bevisning och även i viss mån av den tilltalades egna uppgifter. Tingsrätten ansåg därför att även den delen av åtalet var styrkt.

Den rättsmedicinska utredningen angav att flera av skadorna var förenliga med trubbigt våld och att skadorna på halsen, axlarna och bröstkorgen starkt talade för upprepade grepp om halsen på flera nivåer. Skadorna i ansiktet bedömdes vara förenliga med slag, och fyndet i hårbotten bedömdes förenligt med drag och slit i håret. Utredningen angav också att merparten av skadorna kunde ha uppstått vid tidpunkten för händelsen och att skadorna inte varit livshotande.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 23 juni 2026 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten bedömde straffvärdet till fängelse i tio månader, men bestämde påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Han ska genomgå behandling enligt den plan som bifogats domen, och den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till Kriminalvården och åklagaren om han allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt planen. Övervakare ska utses av frivården.

Häktningen hävdes. Den tilltalade skulle omedelbart omhändertas med stöd av 28 kap. 6 c § brottsbalken tills han överförts till vårdgivaren, dock längst under en vecka.

Tingsrätten dömde den tilltalade att betala skadestånd till målsäganden med 33 200 kronor samt ränta enligt räntelagen från den 23 juni 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde, och ersättning har även betalats ut av staten till två personer med särskilt angivna belopp.