Folk­bokföringsbrott vid felaktig adress

Den tilltalade döms för folkbokföringsbrott efter att ha lämnat en oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring. Tingsrätten fann att han uppsåtligen anmält flytt till en adress där han inte bodde, medan hans faktiska boende låg på en annan plats. Påföljden bestämdes till dagsböter och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en åtalspunkt, folkbokföringsbrott enligt 42 § första stycket 1 folkbokföringslagen. Enligt åtalet hade den tilltalade i en anmälan till Skatteverket felaktigt uppgett att han flyttat till en viss adress i Södertälje kommun. Åklagaren gjorde gällande att uppgiften lämnades den 6 februari 2025 och att den var oriktig eftersom den tilltalade i själva verket inte bodde där. Det angavs också att uppgiften lämnades till grund för beslut om folkbokföring och att det fanns risk för att den skulle uppfattas som riktig. Tingsrätten dömde den tilltalade för folkbokföringsbrott för gärningen den 6 februari 2025.

Den tilltalade medgav, såvitt det gick att förstå, de faktiska omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till bristande uppsåt. Han uppgav i polisförhör att han bodde och sov på en annan adress, att han hade bott där i flera år och att han aldrig bott på den adress som han varit folkbokförd på. Han förklarade också att han behövde en adress för post och att han inte visste att det var brottsligt att vara folkbokförd på en annan adress än den där han faktiskt bor.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att en person ska folkbokföras där han eller hon är att anse som bosatt och att folkbokföringsbrott kan föreligga när någon lämnar en oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring, om detta innebär fara i bevishänseende. Av utredningen ansåg rätten det utrett att den tilltalade varit folkbokförd på en adress sedan den 26 augusti 2022, men att han aldrig bott där. Hans egna uppgifter visade i stället att han hade sitt varaktiga boende på en annan adress och att han hade sina tillhörigheter där. Detta stöddes också av fotografier i utredningen, som visade kläder och andra personliga tillhörigheter i bostaden.

Rätten kom fram till att den tilltalade genom att anmäla flytt till den adress där han inte bodde hade lämnat en oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring. Förfarandet bedömdes också ha inneburit fara i bevishänseende eftersom den oriktiga uppgiften faktiskt lades till grund för folkbokföringen och sannolikt inte skulle ha upptäckts vid normal kontroll. När det gällde uppsåt konstaterade tingsrätten att den tilltalade själv uppgett att han medvetet folkbokförde sig på adressen trots att han aldrig bott där och att syftet var att använda adressen som postadress. Därmed ansågs han ha haft uppsåt till de faktiska omständigheter som gjorde uppgiften oriktig. Att han inte kände till att agerandet var brottsligt fritog honom inte från ansvar. Åtalet ansågs därför styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för folkbokföringsbrott enligt 42 § första stycket 1 folkbokföringslagen. Påföljden bestämdes till 70 dagsböter om 50 kronor, vilket motsvarar 3 500 kronor. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.