Olycka i korsning gav fällande dom

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada efter en trafikolycka i en korsning i Lindome den 13 juli 2025. Tingsrätten fann att han genom oaktsamhet körde ut med personbil utan att väja för en cyklist, vilket ledde till att cyklisten skadades. Skadeståndsyrkandet avslogs, och påföljden bestämdes till dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren åtalade den tilltalade för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade han den 13 juli 2025 kört personbil ut från en korsning utan att väja för den cykel som målsäganden förde, varpå fordonen kolliderade. Det angavs att målsäganden då fick fraktur på högra armbågsbenets övre ledutskott med ringa förskjutning och vätskeutgjutning i armbågsleden, revbensbrott på högra åttonde och nionde revbenet, sårskador i ansiktet samt underhudsblödningar på vänstra underarmen och på höger och vänster knä. Händelsen uppgavs ha inträffat i korsningen mellan Dälavägen och Annebergsvägen i Lindome, Mölndals stad.

Som andrahandsyrkande gjorde åklagaren gällande brott mot trafikförordningen. Även denna punkt avsåg att den tilltalade den 13 juli 2025 körde personbil ut från en korsning utan att väja för cyklist som korsade hans färdriktning vid korsningen mellan Dälavägen och Annebergsvägen i Lindome. Den tilltalade bestred ansvar i båda delarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade först att det var klarlagt att den tilltalade den 13 juli 2025 förde personbil från Dälavägen ut på Annebergsvägen i Lindome och att trafik på Dälavägen har väjningsplikt mot trafik på Annebergsvägen, som är huvudled. Målsäganden uppgav att han inte mindes själva olycksförloppet, och hans uppgifter ansågs därför ha begränsat bevisvärde när det gällde hur olyckan gick till.

Den tilltalade uppgav att han saktade ned och såg åt båda hållen innan han körde ut, men att han inte såg målsäganden förrän i samband med sammanstötningen. Vittnet uppgav däremot att han före kollisionen såg målsäganden cykla på rätt sida av vägen på Annebergsvägen och att den tilltalade körde ut från Dälavägen utan att iaktta väjningsplikten. Tingsrätten fann inte någon omständighet som gav anledning att ifrågasätta vittnets tillförlitlighet och lade därför hans uppgifter till grund för bedömningen.

Mot den bakgrunden fann tingsrätten att målsäganden färdades på rätt sida av Annebergsvägen och hade rätt att utgå från att korsande trafik skulle följa väjningsplikten. Genom att köra ut i korsningen utan att först säkerställa att detta kunde ske utan fara för annan trafik ansågs den tilltalade ha handlat oaktsamt. Av rättsintyg och övrig skriftlig bevisning framgick att målsäganden till följd av olyckan fick bland annat fraktur på armbågsbenet, revbensfrakturer och sårskador i ansiktet. Skadorna bedömdes inte som ringa. Tingsrätten fann därför att den tilltalade genom oaktsamhet orsakat målsägandens kroppsskador och att åtalet för vållande till kroppsskada var styrkt. Någon separat fällande bedömning för brott mot trafikförordningen redovisas inte i domslutet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 500 kronor. Han ska också betala en avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Målsägandens skadeståndsyrkande om 27 903 kronor avslogs. Tingsrätten ansåg att det saknades tillräckligt underlag för att fastställa eller uppskatta skadan till något belopp.