Egenmäktighet med barn och misshandel fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om egenmäktighet med barn och misshandel. Hovrätten fastställde tingsrättens dom, men tillämpade en annan bestämmelse i brottsbalken för gärningen som avser egenmäktighet med barn. Påföljden och skadeståndsfrågorna stod kvar i huvudsak oförändrade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad som i tingsrätten dömdes för egenmäktighet med barn och misshandel. Enligt tingsrätten hade den tilltalade den 5 juli 2015 obehörigen skiljt ett barn från dess särskilt förordnade vårdnadshavare. Tingsrätten ansåg också att den tilltalade hade gjort sig skyldig till misshandel vid två tillfällen samma dag.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas och att skadeståndsyrkandena skulle avslås. Han bestred alltså ansvar både för egenmäktighet med barn och misshandel. Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten uttalade att den, i likhet med tingsrätten, ansåg det styrkt att den tilltalade kände till att han inte hade rätt att ta med sig barnet mot vårdnadshavarens vilja. Trots detta tog han barnet med sig med avsikt att barnet skulle stanna hos sina föräldrar tills vidare eller i vart fall mer än endast tillfälligt. Hovrätten fann därför att han den 5 juli 2015 obehörigen skiljde barnet från dess särskilt förordnade vårdnadshavare. För gärningen tillämpade hovrätten 7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken i stället för den bestämmelse som tingsrätten hade använt.

När det gäller misshandeln fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade sparkade målsäganden i huvudet. Hovrätten fann även att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad tog hårda tag om barnet i samband med bortförandet, vilket orsakade smärta och märken. Hovrätten bedömde att detta utgjorde misshandel av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling med parternas samtycke. Parterna åberopade samma bevisning som i tingsrätten. Hovrätten tog del av den muntliga bevisningen genom ljud- och bildupptagningar från tingsrätten samt, i den del som rörde barnet, även från förundersökningen.

I skuldfrågan gjorde hovrätten i huvudsak samma bevisvärdering som tingsrätten. Domstolen betonade att den tilltalades avsikt inte hade varit att endast tillfälligt ta med barnet, utan att barnet skulle stanna hos föräldrarna tills vidare eller längre än tillfälligt. Hovrätten hänvisade också till ett tidigare tillfälle ungefär en vecka före den åtalade händelsen, då den tilltalade hade hållit kvar barnet i samband med umgänge, som stöd för bedömningen av avsikten.

För misshandeln mot målsäganden fann hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade sparkat honom i huvudet. Även om målsäganden endast hade tillfogats smärta ansågs gärningen vara av normalgraden, särskilt med hänsyn till att det var fråga om en oprovocerad spark i huvudet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebar att den tilltalade fortsatt dömdes för egenmäktighet med barn avseende den 5 juli 2015 och för misshandel avseende samma dag. Hovrätten gjorde dock den lagtekniska ändringen att den tillämpade 7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken för egenmäktigheten.

Tingsrätten hade dömt till villkorlig dom och dagsböter om 70 stycken à 50 kronor. Hovrätten ändrade inte påföljden. Skadeståndsfrågorna stod också fast enligt tingsrättens dom. Den tilltalade skulle betala 5 250 kronor till målsäganden för den första gärningen och solidariskt med en medtilltalad 5 000 kronor till den andre målsäganden, båda med ränta enligt räntelagen från den 5 juli 2015.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden om 800 kronor, och hovrätten ändrade inte heller detta. Av hovrättens beslut framgår dessutom att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen och målsägandebiträdet. Hovrätten prövade också ersättningen till försvarare och målsägandebiträde, men detta påverkade inte den tilltalades ansvar eller påföljd. Det framgår inte av hovrättsbeslutet att den tilltalade varit häktad.