Narkotikabrott och försök till grovt narkotikabrott stod fast i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom men fastställde avgörandet i den del som gällde den tilltalade. Den tilltalade dömdes även i hovrätten för försök till grovt narkotikabrott och narkotikabrott, och hovrätten ändrade inte tingsrättens dom i fråga om påföljd, beslag eller häktning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två brottspåståenden som hade prövats i tingsrätten och därefter överklagats till hovrätten. För den tilltalade avsåg målet först ett åtal för narkotikabrott den 30 november 2023, och därefter ett åtal för försök till grovt narkotikabrott den 9 januari 2024. Hovrätten konstaterade att den del av tingsrättens dom som avsåg försök till grovt narkotikabrott inte hade överklagats och därför stod fast. Den delen gällde alltså att den tilltalade redan enligt tingsrättens dom hade gjort sig skyldig till försök till grovt narkotikabrott den 9 januari 2024.

I den överklagade delen prövade hovrätten även åtalet för narkotikabrott den 30 november 2023. Enligt hovrätten hade samma utredning som i tingsrätten lagts fram, och hovrätten hänvisade till att tingsrätten utförligt redogjort för bevisningen. Hovrätten fann att den tilltalade hade agerat i enlighet med åtalet på det sätt som tingsrätten funnit styrkt. Domstolen ansåg också att utredningen starkt talade för att det var narkotika, närmare bestämt amfetamin, som den tilltalade fått i sin besittning genom en annan persons försorg och enligt instruktioner från en medverkande person. Hovrätten noterade vidare omständigheter som talade för att betalning skett i efterhand genom spårbara försändelser.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för försök till grovt narkotikabrott den 9 januari 2024 och narkotikabrott den 30 november 2023. Hovrätten ändrade inte denna del av domen. Av den text som lämnats framgår inga ytterligare brottspunkter för den tilltalade i hovrättens avgörande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Förhören med de inblandade personerna hade spelats upp, och hovrätten hade även ett tilläggsförhör med en av de medåtalade. Dessutom hade den medåtalade åberopat viss ny skriftlig bevisning om inkomster och utbetalningar. Hovrätten redovisade dock att denna nya bevisning inte ledde till någon annan bedömning i frågan om de aktuella narkotikabrottsfallen.

När det gällde skuldfrågan delade hovrätten tingsrättens bedömning fullt ut. Domstolen ansåg att omständigheterna med styrka talade för att det som den tilltalade kom i besittning av var narkotika, och att detta skett enligt den medåtalades instruktioner och åtgärder. Hovrätten lade också vikt vid ett skriftligt meddelande som enligt domstolen visade att den tilltalade i ett tidigare, inte överklagat, likartat förlopp hade instruerats att skicka pengar i ett spårbart paket, vilket stödde att det fanns ett etablerat tillvägagångssätt. Vidare ansåg hovrätten att omständigheterna kring senare spårbara postförsändelser talade för att narkotikan hade betalats först efter leverans.

Hovrätten instämde i tingsrättens uppfattning att den tilltalade hade haft uppsåt. Domstolen gjorde också samma bedömning som tingsrätten när det gällde rubriceringen av gärningen, och framhöll att mängden narkotika och renhetsgraden fick uppskattas med försiktighet. Samtidigt konstaterade hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det var utrett att narkotikamängden inte varit avsedd för eget bruk. Därför fann hovrätten att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott enligt tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalade. Påföljden stod alltså fast. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade till fängelse i 1 år och 10 månader. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning av straffvärdet och fann inte skäl att välja en lindrigare påföljd. Den ansåg inte heller att det fanns skäl att bara förverka en del av den villkorligt medgivna friheten; hela den villkorligt medgivna friheten förverkades, precis som i tingsrätten.

Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå. Vidare skulle den tilltalade vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten uttalade att det fanns risk för fortsatt brottslighet, vilket motiverade fortsatt häktning.

Av den tillhandahållna texten framgår att tingsrätten hade beslutat om avgift till brottsofferfonden och beslag, men hovrättens domstolstext i den del som gäller den tilltalade innehåller inte någon ny ändring av dessa frågor. Det framgår inte heller av hovrättstexten någon skadeståndsfråga för den tilltalade.