Grov stöld och försök till stöld prövades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i två mål som gällde den tilltalade. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. I ett mål stod skadeståndsdelen till ett försäkringsbolag fast eftersom överklagandet där hade återkallats. Hovrätten ändrade också tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden så att den tilltalade endast skulle betala en avgift.

Om händelsen och åtalet

I det ena målet gällde åtalet grov stöld. Tingsrätten hade funnit den tilltalade skyldig till grov stöld den 3–12 februari 2019. I hovrätten överklagade den tilltalade och yrkade att åtalet skulle ogillas. Hovrätten prövade saken utifrån samma bevisning som i tingsrätten.

I det andra målet gällde åtalet försök till stöld och ringa narkotikabrott. Den tilltalade yrkade i hovrätten att åtalet för försök till stöld och ringa narkotikabrott skulle ogillas. Han yrkade också, om åtalet för försök till stöld ogillades, att påföljden skulle bestämmas till böter. Vid huvudförhandlingen återkallade han sitt överklagande i skadeståndsdelen gentemot ett försäkringsbolag.

Hovrätten redovisade att vissa delar av tingsrättens dom inte var överklagade i skuldfrågan. Den tilltalade hade redan enligt tingsrätten gjort sig skyldig till grov stöld i det ena målet och till försök till stöld samt ringa narkotikabrott i det andra. Hovrätten angav också att tingsrättens bedömning av brott mot knivförbudslagen stod fast, men detta gällde inte någon ny prövning av skuldfrågan för den tilltalade i de delar som överklagats.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. I målet om grov stöld hade ljud- och bildupptagningar av förhör spelats upp, bland annat med medtilltalade och vittnen. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att uppgifter från en medtilltalad skulle bedömas med försiktighet men fann att uppgifterna fick stöd av den tekniska utredningen, bland annat skoavtryck och förekomsten av stöldgods i den tilltalades bostad. Den tilltalades egen förklaring om hur föremålen hamnat där ansågs osannolik och utan tilltro. Hovrätten dömde därför den tilltalade för grov stöld i samförstånd med den medtilltalade.

I målet om försök till stöld ansåg hovrätten att den tilltalades invändning om att han saknat uppsåt motbevisades av ett vittne. Vittnet berättade att delar från larmdetaljer ramlade ner i provhytten där den tilltalade stod, att den tilltalade plockade upp delarna när han såg att han iakttogs, att han inte såg ut att vilja bli påkommen och att han nekade när han konfronterades. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att åtalet var styrkt och att gärningen skulle rubriceras som försök till stöld.

För ringa narkotikabrott gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Åtalet ansågs styrkt och rubriceringen stod fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen. För grov stöld den 3–12 februari 2019 stod den fällande domen fast. För försök till stöld stod den fällande domen också fast. För ringa narkotikabrott stod tingsrättens bedömning fast. Hovrätten angav även att vissa andra brottsligheter i de överklagade målen, som olaga hot, olovlig identitetsanvändning, ringa stöld, försök till bedrägeri, skadegörelse och brott mot knivförbudslagen, enligt tingsrätten stod fast, men dessa avsåg inte en ny prövning av skuldfrågan för den tilltalade i den del som hovrätten ändrade eller särskilt tog upp.

När det gällde påföljden för den tilltalade instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att skyddstillsyn med särskilda föreskrifter var en lämplig påföljd. Hovrätten ändrade alltså inte påföljden i någon materiell del. Den tilltalade hade samtyckt till den föreslagna behandlingen. Hovrätten beslutade dock att han endast skulle betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor, eftersom tingsrättens två domar nu ledde till en hovrättsdom.

I skadeståndsfrågan fastställde hovrätten att den tilltalade, solidariskt med den medtilltalade, skulle betala 60 000 kronor till försäkringsbolaget. Skadeståndet till målsäganden bestämdes till 10 000 kronor för inkomstförlust samt 1 500 kronor i självrisk, solidariskt med den medtilltalade. Hovrätten fann inte skäl för kränkningsersättning. Den tilltalades överklagande av skadeståndet till ett annat bolag återkallades, och den delen av målet avskrevs därför.

Det framgår att den tilltalade inte var häktad i detta mål. Uppgift om häktning avsåg i stället en medtilltalad i ett annat mål. Hovrätten förordnade också att beslag skulle bestå och att staten skulle stå för vissa kostnader.