Grovt hemfridsbrott och narkotikabrott i lägenhet

Den tilltalade döms för grovt hemfridsbrott, ringa stöld och ringa narkotikabrott efter händelser den 4 juli 2026 i Hörby. Tingsrätten fann att den tilltalade olovligen trängde sig in i målsägandens lägenhet och tillgrep en laddare, samt att han olovligen innehade cannabisharts. Däremot ansåg domstolen inte att åklagaren visat att han hade uppsåt att begå stöld redan vid intrånget på ett sådant sätt att gärningen kunde bedömas som inbrottsstöld.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade angavs tre gärningspunkter. För det första gällde det grovt hemfridsbrott den 4 juli 2026, som enligt domstolen var styrkt och ledde till fällande dom. För det andra gällde det ringa stöld samma dag, och även den punkten ledde till fällande dom. För det tredje gällde det ringa narkotikabrott den 4 juli 2026, vilket också ledde till fällande dom.

Enligt utredningen hade den tilltalade tillsammans med andra tagit sig till målsägandens bostad i Hörby. I den del som gällde intrånget och tillgreppet bedömde tingsrätten att han olovligen trängt in i lägenheten och därefter tagit en laddare. Domstolen ansåg dock inte att det var styrkt att han tillsammans och i samförstånd med annan hade tagit övrig egendom från lägenheten. Den övriga egendomen bedömdes därför inte ligga till grund för ansvar för inbrottsstöld.

När det gällde narkotikabrottet hade den tilltalade erkänt att han olovligen innehaft 5,99 gram cannabisharts. Den gärningen bedömdes som ringa narkotikabrott och ledde till fällande dom.

Rättens bedömning

Tingsrätten gick igenom den muntliga och skriftliga bevisningen, däribland uppgifter från målsäganden, den tilltalade, ett vittne och övrig utredning. När det gällde försöket till inbrottsstöld fann domstolen att omständigheterna visserligen visade att den tilltalade befunnit sig på platsen, placerat en soptunna vid fönstret och att hans fingeravtryck påträffats på utsidan av fönstret. Det ansågs dock inte räcka för att styrka att han var på väg att tränga sig in i lägenheten för att begå stöld. Tingsrätten lade i stället vikt vid uppgifter om att syftet var att söka kontakt med målsäganden och kräva betalning av en skuld. Åtalet för försöket till inbrottsstöld ogillades därför.

I den del som gällde den tilltalades egna gärningar inne i lägenheten bedömde domstolen att han olovligen trängt in i målsägandens tillfälliga bostad och tillgripit laddaren. Brottet rubricerades som grovt hemfridsbrott eftersom intrånget skett genom inbrott, och som ringa stöld eftersom värdet av det tillgripna bedömdes som mycket begränsat. När det gällde övrig egendom ansåg tingsrätten att utredningen inte visade att den tilltalade tagit den eller agerat tillsammans och i samförstånd med annan på det sätt som åklagaren påstått.

För narkotikabrottet fann tingsrätten att den tilltalades erkännande stämde överens med övrig utredning. Han dömdes därför för ringa narkotikabrott enligt gärningsbeskrivningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt hemfridsbrott den 4 juli 2026, ringa stöld den 4 juli 2026 och ringa narkotikabrott den 4 juli 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift att han ska genomgå den vård och behandling som frivården finner lämplig. Övervakare ska utses av frivården.

Tingsrätten avslog skadeståndsyrkandet från målsäganden. Domstolen förklarade också att målsäganden har bättre rätt än den tilltalade till en beslagtagna laddaren, som ska lämnas ut utan lösen. Den tilltalade ska dessutom betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kr.