Fällande dom för sexualbrott mot barn

Tingsrätten dömde den tilltalade för tre brott efter händelser på en biografverksamhet i Orsa. Domstolen ansåg att bevisningen var tillräcklig för att styrka att han gjort sig skyldig till grovt sexuellt ofredande mot barn den 1 juni 2023–12 december 2024, sexuellt ofredande mot barn den 1 juni 2023–12 december 2024 och ofredande den 1 september 2024–12 december 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde åtalspunkt 1 sexuellt övergrepp mot barn, i andra hand grovt sexuellt ofredande mot barn. Gärningen påstods ha bestått i att den tilltalade förde in sin hand mellan målsägandens byxor och trosor och sedan smekte henne på och runt hennes kön. Händelsen skulle enligt åtalet ha inträffat någon gång mellan den 1 juni 2023 och den 12 december 2024 på biografen Dolt namn i Orsa. Tingsrätten kom dock fram till att gärningen inte skulle bedömas som sexuellt övergrepp mot barn utan som sexuellt ofredande mot barn, och att brottet dessutom var grovt. Den tilltalade dömdes därför för grovt sexuellt ofredande mot barn för denna punkt.

Åtalspunkt 2 avsåg sexuellt ofredande mot barn. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade fört in sin hand under målsägandens kläder och smekt henne på brösten. Detta skulle ha skett någon gång mellan den 1 juni 2023 och den 12 december 2024 på Dolt namn i Orsa. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt och dömde den tilltalade för sexuellt ofredande mot barn enligt åtalet.

Åtalspunkt 3 avsåg ofredande. Enligt åtalet hade den tilltalade berört och smekt målsägandens lår och flera gånger tryckt eller fört isär hennes lår. Händelsen skulle ha inträffat någon gång mellan den 1 september 2024 och den 12 december 2024 på Dolt namn i Orsa. Tingsrätten fann även denna punkt styrkt och dömde den tilltalade för ofredande.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningarna och bestred ansvar. Tingsrätten grundade sin bedömning främst på de inspelade förhören under förundersökningen med målsägandena och vittnena samt på den övriga skriftliga bevisningen. Domstolen betonade att målsägandenas uppgifter hade lämnats under betryggande former och att berättelserna framstod som konkreta, logiska och utan avgörande motsägelser.

När det gällde målsäganden i åtalet ansåg tingsrätten att hennes berättelser gav starkt stöd för att händelserna verkligen hade inträffat. Domstolen framhöll bland annat att hennes uppgifter innehöll detaljer som talade för att de var självupplevda, samt att hennes reaktioner efter händelserna stämde överens med vad andra personer berättat. För den andra målsäganden bedömde tingsrätten på motsvarande sätt att hennes uppgifter var mycket övertygande och att de stöddes av annan utredning, bland annat uppgifter om att hon hade blockerat den tilltalade på Snapchat och att hon efter händelserna inte ville gå tillbaka till verksamheten.

Domstolen fäste också vikt vid att flera vittnesuppgifter låg i linje med målsägandenas berättelser. Enligt tingsrätten fanns det inte någon rimlig anledning att tro att målsägandena eller vittnena skulle ha lämnat oriktiga uppgifter till nackdel för den tilltalade. Den tilltalades egna invändningar ansågs inte rubba den bevisning som talade för åtalet.

När tingsrätten rubricerade den första gärningen konstaterade domstolen att beröringen hade skett utanpå trosorna och pågått i 20–30 sekunder. Trots att beröringen hade tydlig sexuell karaktär ansåg domstolen att den inte nådde upp till sexuellt övergrepp mot barn, utan skulle bedömas som sexuellt ofredande mot barn. Med hänsyn till omständigheterna bedömdes detta brott som grovt. De två övriga gärningarna dömdes enligt åklagarens rubriceringar.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i åtta månader. Tingsrätten ansåg att brottslighetens samlade straffvärde, tillsammans med att den tilltalade förlorat sin anställning, motsvarade detta straff. Eftersom grovt sexuellt ofredande mot barn är ett artbrott ansåg domstolen att någon annan påföljd än fängelse inte kom i fråga.

I skadeståndsfrågan skulle den tilltalade betala 50 000 kronor till den ena målsäganden och 15 000 kronor till den andra. Beloppen avsåg kränkning. Den tilltalade skulle dessutom betala ränta enligt räntelagen från den 12 december 2024 till dess full betalning sker. Han ålades också att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten bestämde vidare att den tilltalade skulle återbetala 35 000 kronor av kostnaderna till staten. Staten skulle även ersätta målsägandebiträden och försvarare enligt domslutet.