Tingsrätten dömer för hemfridsbrott och misshandel

Tingsrätten dömde den tilltalade för hemfridsbrott och misshandel men frikände honom från olaga hot. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra månader. Tingsrätten beslutade också att den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas helt och att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige med ett återreseförbud på fem år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde händelser den 21 juni 2026 i Farsta i Stockholms stad. Enligt åtalet för hemfridsbrott hade den tilltalade olovligen trängt in i och stannat kvar i målsägandens bostad trots uppmaningar om att lämna den. Tingsrätten dömde honom för hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

Åtalet för misshandel gällde också den 21 juni 2026 i Farsta. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tagit stryptag om målsägandens hals, tryckt sitt knä mot hennes nacke, slagit henne i magen och på armarna samt tagit tag i och tryckt ned henne på golvet. Tingsrätten dömde honom för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, men endast i den del som avsåg att han tagit tag i målsäganden, tryckt ned henne på golvet och slagit henne på armarna. De övriga delarna av misshandelsåtalet ansågs inte styrkta.

Åtalet för olaga hot avsåg också den 21 juni 2026 i Farsta. Enligt åtalet hade den tilltalade hotat målsäganden genom att säga att han skulle våldta henne. Tingsrätten frikände honom från olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken.

Rättens bedömning

Den tilltalade nekade till ansvar för samtliga åtalspunkter, men medgav att han hade tagit tag i målsäganden och gjorde gällande att det skett i självförsvar. Tingsrätten prövade bevisningen med försiktighet eftersom målsägandens uppgifter hade lämnats i förundersökningen utan att den tilltalade eller hans försvarare varit närvarande. Trots det ansåg domstolen att målsägandens berättelse framstod som trovärdig och tillförlitlig.

Domstolen fäste vikt vid att den tilltalade och målsäganden var överens om att det uppstod bråk mellan dem den aktuella dagen och att bråket började i trapphuset till målsägandens lägenhet och sedan fortsatte inne i bostaden. Vittnet som hörde larmet hade också beskrivit att hon hört en kvinna och en man i trapphuset, att kvinnan grät och att det lät som att någon blev fasthållen eller indragen i lägenheten.

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter fick stöd av en kroppskamerainspelning, fotografier och rättsintyg. Av utredningen framgick att målsäganden hade rodnader, rivmärken och blåmärken, och läkaren bedömde att vissa av skadorna var starkt talande för att ha uppkommit genom trubbigt våld eller liknande. Domstolen ansåg att detta gav starkt stöd för att den tilltalade hade använt våld mot målsäganden.

När det gällde hemfridsbrottet ansåg tingsrätten att det var visat att den tilltalade olovligen trängde in i och stannade kvar i målsägandens bostad trots att hon ville att han skulle lämna. Hans egna uppgifter, tillsammans med vittnesuppgifter och övrig bevisning, räckte enligt domstolen för en fällande dom.

När det gällde misshandeln ansåg tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade tagit tag i målsäganden, tryckt ned henne på golvet och slagit henne på armarna. Däremot ansågs det inte bevisat att han hade tagit stryptag om hennes hals, tryckt knät mot hennes nacke eller slagit henne i magen. I den delen frikändes han från de påstådda momenten.

För olaga hot fann tingsrätten att målsägandens uppgift om att den tilltalade skulle ha sagt att han skulle våldta henne inte fick stöd av någon annan bevisning. Eftersom uppgiften inte kunde ligga ensam till grund för en fällande dom frikändes den tilltalade på den punkten.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fyra månader. Domstolen ansåg att brottsligheten hade ett straffvärde som motsvarade detta, med hänsyn till att det rörde sig om våld mot en närstående i hennes hem och att förloppet inte var kortvarigt.

Den tilltalade hade tidigare dömts och hade vid tidpunkten för de nya brotten en villkorligt medgiven frihet som inte hade löpt ut. Tingsrätten beslutade att hela den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas.

Domstolen beslutade också att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under fem år. Han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas, dock längst till den tidpunkt då han annars skulle ha blivit villkorligt frigiven.

Den tilltalade skulle dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten skulle stå för kostnaderna för ersättning till försvarare och målsägandebiträde.