Narkotikabrott och förverkande efter hovrättens prövning

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast när det gällde påföljden och bestämde fängelsestraffet till 4 år och 3 månader, vilket är en sänkning från tingsrättens 4 år och 6 månader. I övrigt stod domen fast, och den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en enskild tilltalad person som i hovrätten yrkade att åtalet för grovt narkotikabrott skulle ogillas, eller i vart fall att påföljden skulle mildras. Åklagaren motsatte sig detta och yrkade att fängelsestraffet i stället skulle bli längre. I hovrätten behandlades samma grundläggande gärning som i tingsrätten, men hovrätten noterade att tingsrättens beskrivning av var narkotikan påträffats delvis var felaktig. En större mängd cannabis hade påträffats i en plastsäck i den tilltalades sovrum, medan fem vakuumförpackade påsar med kokain och en mindre mängd cannabis hade påträffats i en förvaringslåda av plast.

Enligt tingsrättens dom, som inte hade överklagats i skuldfrågan för den delen, skulle den tilltalade också dömas för ringa narkotikabrott. Tingsrätten hade därmed dömt honom för två brott. Hovrätten tog upp den överklagade delen av målet och prövade främst grovt narkotikabrott samt påföljden. Hovrätten redovisade att den nya bevisningen i hovrätten bestod av ett sakkunnigutlåtande från Nationellt forensiskt centrum om verktygsspårsjämförelse av vakuumförpackningsmaskin och påsar, samt beslagsprotokoll, promemoria och fotografier rörande sedlar som vid snabbtest visat positivt för kokain.

Hovrätten angav att den tilltalade inte haft någon invändning mot åklagarens yrkande om förverkande eller bevisbeslag. Hovrätten biföll också detta yrkande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens redogörelse för den utredning som åklagaren lagt fram och till tingsrättens värdering av bevisningen. När den tilltalade invände att han saknade uppsåt och berättade att han skulle ha hittat narkotikan under en skogspromenad gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten. Den nya utredning som åberopats i hovrätten ansågs dessutom tala i samma riktning som den tidigare bevisningen.

Hovrätten fann därför att gärningspåståendet var styrkt. Med hänsyn till att innehavet rörde en särskilt stor mängd narkotika som var avsedd att överlåtas bedömdes brottet som grovt. Hovrätten uttalade samtidigt att straffvärdet var något lägre än tingsrättens bedömning. Eftersom det inte hade klarlagts vilken roll den tilltalades narkotikainnehav spelat i en större narkotikahantering, eller hur självständig han varit i sin hantering av narkotikan, och eftersom inga andra omständigheter framkommit som påverkade straffvärdet, bestämdes påföljden till fängelse 4 år och 3 månader.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen och sänkte fängelsestraffet från 4 år och 6 månader till 4 år och 3 månader. I övrigt stod tingsrättens fällande dom kvar.

Den tilltalade dömdes alltså för grovt narkotikabrott den 28 november 2025. Tingsrätten hade också dömt honom för ringa narkotikabrott den 28 november 2025, och denna del hade inte överklagats i skuldfrågan. Hovrätten tog inte upp någon ändring av den fällande domen i den delen.

Hovrätten beslutade vidare att de i beslag tagna påsarna, lådan, vågen, vakuumförpackningsmaskinen och sedlarna skulle förverkas enligt 36 kap. 9 § brottsbalken. Beslagen skulle bestå. Det gällde även den mobiltelefon som tingsrätten redan hade förordnat om beslag för. Hovrätten fann att ett förverkande behövdes för att förebygga brott.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten konstaterade att det fanns risk för återfall i brott och risk för att han skulle undandra sig straffverkställighet, och att det därför inte var uppenbart att skäl för häktning saknades.

När det gäller försvararkostnaderna beslutade hovrätten att staten skulle stå för ersättningen. Försvararen tillerkändes ersättning med 32 061 kr.