Grov stöld och stöldbrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov stöld, stöld och missbruk av urkund. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens påföljd genom att sätta fängelsestraffet till två år, i stället för det längre straff som tingsrätten hade bestämt. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebar att den tilltalade fortfarande döms för de åtalspunkter som tingsrätten lagt till grund för ansvar och att utvisningen samt de särskilda besluten om beslag och skadestånd i huvudsak bestod.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten grov stöld m.m. och byggde på ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren gjorde gällande att flera stölder och stöldförsök hade begåtts under den aktuella perioden och att de tilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd. För den tilltalade omfattade tingsrättens dom bland annat stöld under perioden 8 oktober 2019 till 18 februari 2020, försök till grov stöld, missbruk av urkund, grov stöld under perioden 8 februari 2020 till 18 februari 2020 samt försök till stöld.

Hovrätten redovisade att den i huvudsak delade tingsrättens bedömning av att det hade skett ett flertal fullbordade stölder och två stöldförsök på de tider och platser som åklagaren angett. Hovrätten angav också att gärningarna skulle rubriceras på samma sätt som tingsrätten hade gjort. När det gällde den tilltalade prövade hovrätten dessutom åtalet om stöld och missbruk av urkund och fann, liksom tingsrätten, att ansvar skulle dömas ut även i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten, inklusive förhör som spelats upp med ljud och bild samt skriftlig bevisning. Den tilltalade invände, liksom de övriga tilltalade, att utredningen huvudsakligen byggde på indicier och att det saknades direkt koppling till gärningstillfällena. Hovrätten konstaterade att åklagarens bevisning i stor utsträckning var strukturell och därför måste bedömas samlat.

Domstolen fäste vikt vid att de tilltalade under den aktuella tiden bodde och vistades tillsammans, att det i de fordon som de brukade hade anträffats typiska brottsverktyg och stöldgods från flera av brottsplatserna samt att det fanns anteckningar med koordinater som kopplade samman brottsplatser och gömställen. Hovrätten ansåg att detta gav stöd för att brottsligheten var planerad, systematisk och delvis organiserad, och att det hade funnits en gemensam brottsplan. Hovrätten fann också att de uppgifter som den tilltalade lämnat inte försvagade åklagarens bevisning i någon avgörande mån och att utredningen inte gav stöd för att gärningarna hade utförts av okända gärningsmän.

Sammantaget kom hovrätten fram till att bevisningen räckte för fällande dom för de åtalade gärningarna och att tingsrättens bedömning i skuldfrågan skulle bestå.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen genom att bestämma fängelsestraffet för den tilltalade till två år. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet för den tilltalades brottslighet motsvarade fängelse i omkring två år. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i två år och åtta månader. Hovrätten uttalade samtidigt att det saknades skäl att avvika från straffvärdet på grund av utvisningen.

Tingsrättens utvisningsbeslut stod fast. Den tilltalade skulle därför utvisas ur Sverige och återreseförbudet skulle gälla i enlighet med tingsrättens dom. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens bedömning i fråga om skadestånd, beslag eller förverkande. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten nämnde också att tingsrättens beslut om beslag fortfarande skulle gälla.

Den tilltalade var alltså fortsatt dömd för de åtalspunkter som omfattades av tingsrättens dom, medan hovrätten endast justerade fängelsestraffets längd nedåt.