Grovt sexuellt övergrepp mot barn ändrades efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera sexualbrott, barnpornografibrott och andra brott. I hovrätten ändrades tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes för grovt sexuellt övergrepp mot barn i stället för våldtäkt mot barn i en av åtalspunkterna. Det ledde också till att fängelsestraffet bestämdes till fyra år i stället för fem år och att skadeståndet till målsäganden sattes ned till 150 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som hade överklagats.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten gällde i första hand gärningar under åtalspunkterna 5.3 till 5.5, där åklagaren ville att två av gärningarna skulle bedömas som våldtäkt mot barn respektive försök till våldtäkt mot barn. Hovrätten hade dock endast att ändra rubriceringen för en av dessa gärningar. Den tilltalade yrkade i sin tur att en av gärningarna skulle bedömas som grovt sexuellt övergrepp mot barn i stället för våldtäkt mot barn, att skadeståndet skulle sättas ned och att även vissa barnpornografibrott skulle bedömas som brott av normalgraden. Målsäganden yrkade att skadeståndet skulle bestå fullt ut.

Hovrätten utgick från att den tilltalade hade förmått eller försökt förmå målsäganden att utföra sexuella handlingar på sig själv enligt gärningsbeskrivningarna. När det gällde åtalspunkterna 5.3 och 5.5 ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att gärningarna skulle rubriceras som grovt sexuellt övergrepp mot barn respektive försök till grovt sexuellt övergrepp mot barn. Dessa gärningar bedömdes alltså inte som våldtäkt mot barn.

För åtalspunkten 5.4 kom hovrätten fram till en annan rubricering än tingsrätten. Den sexuella handlingen bestod i att målsäganden under cirka 50 sekunder förmåtts att penetrera sin anus med ett eller flera fingrar. Åklagaren hade gjort gällande att detta skett genom uppmaningar och hot mot målsägandens mamma. Hovrätten fann att hotuppgifterna inte var tillräckligt konkret styrkta i anslutning till handlingen för att gärningen skulle bedömas som våldtäkt mot barn. Även med beaktande av att handlingen ingick i ett längre förnedrande förlopp, och att målsäganden även tvingats filma och fotografera sig själv, ansåg hovrätten att den sexuella handlingen i sig inte var jämförlig med samlag. Brottet rubricerades därför som grovt sexuellt övergrepp mot barn.

I de delar som inte hade överklagats i skuldfrågan stod tingsrättens bedömning fast. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning att de två barnpornografibrotten i åtalspunkterna 1 och 2 var grova brott.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna hade i huvudsak åberopat samma bevisning som i tingsrätten. Åklagaren lade dock fram ny bevisning i hovrätten genom vittnesförhör med en psykolog om erfarenheter av barn som utsätts för sexuella övergrepp, samt med en socionom och lektor om forskning kring hur barn generellt upplever sexuella övergrepp via internet. Ett utlåtande från den senare åberopades också.

Hovrätten gick igenom lagstiftningens förarbeten och betonade att våldtäktsbestämmelsen ska reserveras för de allvarligaste sexuella kränkningarna. Bedömningen ska enligt hovrätten göras utifrån den sexuella handlingens omständigheter, såsom varaktighet, smärta, sår, kroppsskada och förnedrande inslag. Hovrätten hänvisade också till tidigare hovrättspraxis, enligt vilken gärningar där en gärningsman utan fysisk närvaro förmått ett barn att penetrera sitt underliv med fingrar normalt bedömts som sexuellt övergrepp mot barn, om inte särskilda försvårande inslag funnits.

I fråga om åtalspunkterna 5.3 och 5.5 fann hovrätten inte skäl att avvika från den linjen. Att gärningarna varit mycket allvarliga och att forskning och klinisk erfarenhet visar att internetrelaterade övergrepp kan orsaka mycket stort lidande ändrade inte bedömningen av om handlingarna var att likställa med samlag. Hovrätten ansåg därför att dessa gärningar inte kunde rubriceras som våldtäkt mot barn.

När det gällde åtalspunkten 5.4 fäste hovrätten vikt vid att det inte var visat att hoten om att skada målsägandens mamma hade förekommit på ett sådant sätt och i sådan anslutning till handlingen att gärningen kunde ses som våldtäkt mot barn. Samtidigt konstaterade hovrätten att gärningen var allvarlig och grov, men inte samlagslik i den straffrättsliga meningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i skuldfrågan endast såvitt avsåg åtalspunkten 5.4, som nu bedömdes som grovt sexuellt övergrepp mot barn i stället för våldtäkt mot barn. I övrigt stod skuldfrågorna fast, inklusive att barnpornografibrotten i åtalspunkterna 1 och 2 var grova.

Eftersom en av gärningarna fick en lägre rubricering än i tingsrätten ansåg hovrätten att den samlade brottsligheten hade ett något lägre straffvärde än tingsrätten kommit fram till. Hovrätten bedömde ändå att straffvärdet motsvarade fyra års fängelse, bland annat med hänsyn till att den tilltalade systematiskt utnyttjat flera offers låga ålder och bristande erfarenhet. Tingsrättens fängelsestraff på fem år ändrades alltså till fyra år.

Skadeståndet till målsäganden sänktes från 190 000 kronor till 150 000 kronor. Hovrätten ansåg att ersättningen för kränkning borde sättas något lägre än tingsrätten bestämt, men gjorde i övrigt ingen annan ändring i bedömningen av sveda och värk eller ränta.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Tingsrättens beslut om beslag och sekretess skulle fortsätta att gälla. Den tilltalade ålades att betala avgift till brottsofferfonden. Ersättning till försvarare och målsägandebiträden skulle betalas av staten.