Ringa misshandel och barnfridsbrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för ett allvarligt fall av ringa misshandel och två fall av ringa barnfridsbrott. Brotten ansågs ha begåtts den 25 november 2025 i en bostad i Värnamo kommun. Påföljden bestämdes till dagsböter och den tilltalade ska också betala skadestånd till de tre barnen samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 25 november 2025 utdelat ett slag mot målsägandens arm. Händelsen beskrevs som att målsäganden orsakades smärta och blåmärke. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, men bedömde brottet som ringa.

Åklagaren väckte också åtal för barnfridsbrott vid två tillfällen. Den första åtalspunkten gällde barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade misshandlat målsäganden enligt den första åtalspunkten den 25 november 2025, och brottet bevittnades av ett barn som är son till den tilltalade och bror till målsäganden. Tingsrätten dömde den tilltalade för barnfridsbrott, ringa brott, i detta fall.

Den andra åtalspunkten avsåg också barnfridsbrott enligt samma lagrum och med samma händelsedatum. Enligt åtalet hade den tilltalade misshandlat målsäganden enligt den första åtalspunkten den 25 november 2025, och brottet bevittnades av ytterligare ett barn som är son till den tilltalade och bror till målsäganden. Tingsrätten dömde även här den tilltalade för barnfridsbrott, ringa brott.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände att han hade utdelat en klapp mot målsägandens arm på den tid och plats som omfattas av åtalet. Han medgav att detta hade orsakat ringa övergående smärta, men förnekade att det uppkommit något blåmärke. Han erkände också två fall av barnfridsbrott, ringa brott. Tingsrätten tog del av barnförhör med målsägandena, den tilltalades egna uppgifter, ett vittnesförhör samt skriftlig bevisning i form av anmälan, fotografier, journalanteckningar och rättsintyg.

Tingsrätten ansåg att barnens berättelser hade högt bevisvärde och att deras uppgifter fick starkt stöd av övrig utredning. Rätten fäste vikt vid att ett vittne, som arbetat mycket med målsäganden, berättade att målsäganden kort efter händelsen sagt att den tilltalade hade slagit henne och att målsäganden visat hur slaget träffat armen. Vittnet uppgav också att armen då var röd och svullen. Rätten hänvisade även till rättsintyget, där en underhudsblödning på armen bedömdes vara förenlig med trubbigt våld och med slag med öppen hand. Tingsrätten noterade samtidigt vissa oklarheter kring skadans tidsutveckling, men fann att utredningen ändå räckte för fällande dom.

Vid bedömningen av rubriceringen konstaterade tingsrätten att slaget hade orsakat smärta och att barnet och den tilltalade hade en nära relation som far och dotter. Rätten ansåg dock att det inte fanns tydliga belägg för att våldet var led i någon uppfostringsmetod och att det inte hade använts något tillhygge. Sammantaget bedömde tingsrätten därför misshandeln som ett allvarligt fall av ringa misshandel. Eftersom barnen hade bevittnat denna misshandel och barnfridsbrotten inte bedömdes allvarligare än det bevittnade brottet, dömdes den tilltalade också för två fall av ringa barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till 120 dagsböter om 250 kronor, vilket motsvarar 30 000 kronor. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 20 000 kronor, till det första barnet med 10 000 kronor och till det andra barnet med 10 000 kronor. Ränta ska betalas på beloppen enligt räntelagen från den 25 november 2025.

Tingsrätten beslutade vidare att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Han ska också betala tillbaka 2 000 kronor av kostnaderna till staten.