Fängelse för misshandel och narkotikabrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel av normalgraden och ringa narkotikabrott till fängelse i fyra månader. Samtidigt avslogs åklagarens begäran om utvisning. Den tilltalade frikändes däremot från ett separat åtal om misshandel den 14 juli 2026.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde tre åtalspunkter. Först hade den tilltalade åtalats för misshandel den 14 juli 2026. Enligt åtalet skulle han då ha utdelat ett flertal slag mot målsägandens kropp med knuten näve på en adress i Upplands Väsby kommun. Tingsrätten fann inte att det var styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till den gärningen och ogillade åtalet.

Den andra åtalspunkten gällde grov misshandel den 26 juni 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha tagit ett stryptag om målsägandens hals och ruskat hennes huvud på en plats i Upplands Väsby kommun, vilket enligt åklagaren hade orsakat smärta, andnöd och medvetslöshet. Tingsrätten ansåg att det var visat att gärningen utgjorde misshandel, men inte att den var grov. Den tilltalade dömdes därför för misshandel av normalgraden för händelsen den 26 juni 2026.

Den tredje åtalspunkten gällde ringa narkotikabrott den 14 juli 2026 eller en kort tid dessförinnan. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt cannabis och amfetamin. Tingsrätten fann att han skulle dömas för ringa narkotikabrott för den gärningen.

Rättens bedömning

I bedömningen av åtalet om misshandel den 14 juli 2026 lade tingsrätten vikt vid uppgifter från ett vittne som hört skrik och sett en kvinna vid ett fönster, men domstolen ansåg inte att bevisningen räckte för att slå fast att den tilltalade hade utdelat knytnävsslag mot målsäganden. Det fanns enligt rätten alternativa förklaringar till de uppgifter som kom fram, och åtalet kunde därför inte anses styrkt.

När det gällde händelsen den 26 juni 2026 utgick tingsrätten från ett filmklipp som visade hur den tilltalade höll sina händer kring målsägandens hals och ruskade om henne under åtminstone några sekunder. Rätten ansåg att det var visat att målsäganden drabbades av smärta och att gärningen därför utgjorde misshandel. Däremot ansågs det inte visat att hon drabbades av andnöd eller medvetslöshet, och det var därför inte visat att våldet varit livsfarligt. Mot den bakgrunden bedömdes gärningen inte som grov.

Vid prövningen av narkotikabrottet tog tingsrätten fasta på att analysresultat visade spår av cannabis och amfetamin i urinprov. Den tilltalades uppgifter om att han inte medvetet tagit amfetamin godtogs inte. Han dömdes därför för ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för misshandel den 26 juni 2026 och ringa narkotikabrott den 14 juli 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra månader. Tingsrätten beslutade också att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas, dock längst till den tidpunkt då han annars skulle ha blivit villkorligt frigiven.

Åklagarens begäran om utvisning avslogs. Tingsrätten ansåg att förutsättningarna för utvisning inte var uppfyllda på den nivå som krävdes i målet.

Den tilltalade ålades vidare att betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han skulle också ersätta staten för kostnad för provtagning och analys med 2 600 kronor. Staten skulle stå för övriga kostnader, inklusive ersättningen till de rättsliga biträdena.