Grovt rån omrubricerades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och bedrägeri. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom genom att rubricera gärningen mot målsäganden som grovt rån i stället för rån. Fängelsestraffet bestämdes samtidigt till 3 år och 6 månader. Tingsrättens dom stod fast i övrigt i fråga om bedrägeridomen och skadeståndet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst ett rån mot målsäganden. Enligt hovrätten var det utrett att målsäganden utsatts för brott på det sätt som angavs i gärningsbeskrivningen. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att den tilltalade tillsammans med tre andra personer var gärningsmännen och att de agerat tillsammans och i samförstånd.

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade och de övriga skulle dömas för grovt rån i stället för rån. För den tilltalade gjorde försvarssidan gällande att straffet borde lindras och skadeståndet sättas ned. Den tilltalade hade i hovrätten medgett inblandning i rånet men hävdat att hans egen berättelse borde läggas till grund för bedömningen.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken och bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Hovrätten ändrade inte bedömningen att den tilltalade skulle dömas för bedrägeri. I hovrätten var frågan om rånhandlingen skulle bedömas som grovt rån enligt 8 kap. 6 § brottsbalken.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten, men kompletterade med förhör och ny skriftlig bevisning. Den tilltalade och övriga tilltalade hade åberopat uppgifter och viss ny bevisning till sitt försvar. Hovrätten fann dock att detta inte rubbade styrkan i åklagarens bevisning.

Domstolen konstaterade att rånet mot målsäganden var allvarligt, att det pågått under lång tid, att delar av händelseförloppet skett i målsägandens bostad och att målsäganden hade utsatts för upprepat våld och dödshot. Hovrätten fäste vikt vid att gärningen inte framstod som en impulshandling utan att det funnits viss planering, bland annat genom att målsäganden lurats till platsen och att gärningsmännen varit maskerade och använt tillhyggen.

Vid den samlade bedömningen ansåg hovrätten att omständigheterna var så kvalificerande att brottet skulle rubriceras som grovt rån. Hovrätten ändrade därför tingsrättens rubricering. Förändringen gällde åtalet mot den tilltalade och de medtilltalade för gärningen mot målsäganden.

När det gällde bedrägeridomen mot den tilltalade instämde hovrätten i tingsrättens bedömning. Hovrätten uppgav att det bedrägeri som den tilltalade dömts för inte påverkade straffvärdet i fråga om rånet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att gärningen mot målsäganden bedömdes som grovt rån enligt 8 kap. 6 § brottsbalken. För den tilltalade bestämdes fängelsestraffet till 3 år och 6 månader. Hovrätten angav att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 2 år och 6 månader. Hovrättens dom innebar alltså ett längre fängelsestraff. Hovrätten gjorde samtidigt en straffnedsättning med hänvisning till den tilltalades medverkan i utredningen och tillämpade 29 kap. 5 § första stycket 9 brottsbalken.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens beslut om skadestånd. Den tilltalade hade i tingsrätten ålagts att betala skadestånd till bank och målsäganden, och hovrätten lät detta stå fast. Beslaget som tingsrätten beslutat om skulle också fortsätta att gälla. Någon uppgift om häktning för den tilltalade framgår inte av det material som rör honom.