Grovt bokföringsbrott och skattebrott efter överklagande

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott, försvårande av skattekontroll, grov oredlighet mot borgenärer och överträdelse av näringsförbud. Hovrätten ändrade ansvarsdelen genom att den tilltalade i stället för försvårande av skattekontroll, grovt brott, dömdes för grovt bokföringsbrott i den del som motsvarade åtalspunkterna 1 och 2 i tingsrättens bilaga 1. Hovrätten ogillade också åtalet för grov oredlighet mot borgenärer. I övrigt stod tingsrättens dom fast, och fängelsestraffet bestämdes till 1 år och 10 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde verksamhet i två bolag samt ett ytterligare bolag, och hovrätten prövade i första hand om bokföringsskyldigheten hade åsidosatts, om skattedeklarationer inte hade lämnats in och om de påstådda uttagen från bolagens konton utgjorde oredlighet mot borgenärer. Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning att den tilltalade var en faktisk företrädare för bolagen och att han agerat tillsammans och i samförstånd med en annan tilltalad, men den här artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

För RCI Bygg AB och WCT Construktion AB fann hovrätten att de angivna affärshändelserna inte hade bokförts löpande under de aktuella brottstiderna. För RCI konstaterades dessutom att någon årsredovisning inte hade upprättats för räkenskapsåret 1 september 2010–31 augusti 2011. Hovrätten ansåg även att underlåtenheten hade medfört fara för att myndigheternas kontroll av skatt eller avgift allvarligt försvårats.

I fråga om mervärdesskatt fann hovrätten att RCI, för redovisningsperioden oktober–december 2011, var skyldigt att lämna skattedeklaration men att någon sådan inte hade lämnats in. För WCT fann hovrätten att bolaget var skyldigt att lämna mervärdesskattedeklaration för perioden april–juni 2012, men att någon deklaration inte hade kommit in.

Hovrätten fann också utrett att oljan som hanterades i verksamheten var punktskattepliktig och att punktskattedeklarationer skulle ha lämnats in för de tidpunkter som angavs i åtalet. Sådana deklarationer hade inte lämnats in för något av bolagen.

När det gällde åtal om grov oredlighet mot borgenärer ansåg hovrätten att åklagaren inte hade styrkt att de aktuella beloppen var avhända bolagen på det sätt som påståtts. Därför ogillades åtalet i den delen.

Hovrätten prövade även åtalet om överträdelse av näringsförbud. Eftersom den tilltalade enligt hovrätten var faktisk företrädare för bolagen och därmed hade handlat inom ramen för näringsförbudet, fann hovrätten att han gjort sig skyldig till denna gärning.

När det gäller Lenea AB fann hovrätten att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts och att bolaget inte hade lämnat in nödvändiga skattedeklarationer, eller i vissa fall lämnat oriktig uppgift. Hovrätten ansåg att den tilltalade även där varit faktisk företrädare och därför ansvarig. Denna del ledde till fällande dom för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på omfattande skriftlig och muntlig bevisning, bland annat Skatteverkets brottsanmälningar, uppgifter ur bolagsregistret, kontoutdrag, fakturor, transporthandlingar, laboratorierapporter, revisionspromemorior och förhör med flera personer. Hovrätten tog också del av ljud- och bildupptagningar från tingsrätten.

När det gällde bokföringsbrotten betonade hovrätten att bokföring saknades helt under de aktuella brottsperioderna och att gärningarna präglades av systematik och omfattande belopp. Brister i fakturor och andra handlingar förstärkte bedömningen att brotten var grova.

I konkurrensfrågan gjorde hovrätten en annan rättslig bedömning än tingsrätten. Även om tingsrätten hade bedömt gärningarna som både grovt bokföringsbrott och grovt försvårande av skattekontroll, ansåg hovrätten att grovt bokföringsbrott som regel konsumerar ansvar för försvårande av skattekontroll. Därför dömdes den tilltalade endast för grovt bokföringsbrott i dessa delar.

Hovrätten godtog inte den tilltalades invändningar om att transaktionerna hade varit affärsmässiga eller att han inte känt till de skattemässiga skyldigheterna. Domstolen ansåg att han, med hänsyn till sin centrala roll i bolagen, måste ha känt till att bokföringen inte sköttes och att skattedeklarationer inte lämnades in. Vidare avvisade hovrätten påståendet att oljan skulle ha varit formolja och därmed inte punktskattepliktig. Av den skriftliga utredningen framgick enligt hovrätten att oljan i stället hade sålts som drivmedel.

Vad gäller oredlighet mot borgenärer ansåg hovrätten att det fanns vissa uppgifter som talade för att delar av pengarna hade använts i verksamheten, och den tilltalades förklaringar bedömdes inte som så osannolika att de kunde lämnas helt utan avseende. Eftersom åklagaren inte hade motbevisat förklaringen eller visat vad som hänt med samtliga medel, ansågs brottet inte styrkt.

I Lenea-delen fann hovrätten att den tilltalades förklaringar om att han endast hjälpt till i begränsad omfattning inte var tillräckliga för att bortförklara den samlade bevisningen. Hans kontakt med Skatteverket, hans koppling till bolagets utrustning och kontakter med uppdragsgivare samt hans roll i bolagets administration talade enligt hovrätten för att han varit faktisk företrädare.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott i fråga om Lenea AB samt för grovt bokföringsbrott i fråga om RCI Bygg AB och WCT Construktion AB. Åtalet för grov oredlighet mot borgenärer ogillades. Hovrätten fann också att den tilltalade gjort sig skyldig till överträdelse av näringsförbud.

Påföljden bestämdes till fängelse 1 år och 10 månader. Hovrätten uppgav att straffmätningsvärdet, med hänsyn till det förlängda näringsförbudet, motsvarade detta straff. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse 2 år.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens förordnanden om beslag i de angivna delarna. Någon uppgift om häktningstid finns inte i det material som tillhandahållits. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten beslutade vidare om ersättning till försvararen av allmänna medel.