Misshandel i hemmet ledde till villkorlig dom

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel men friade honom från ett åtal om försök till misshandel. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och han ska också betala skadestånd till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet innehöll två punkter. I den första åtalspunkten gällde misstanken misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade slagit målsäganden i ansiktet med flertalet slag någon gång mellan den 28 juli 2026 och den 29 juli 2026. Händelsen ska ha ägt rum i en bostad. Målsäganden uppgav att hon fick smärta och blånad.

Den andra åtalspunkten gällde försök till misshandel enligt 3 kap. 5 § och 11 § samt 23 kap. 1 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade den 15 juli 2026 försökt orsaka målsäganden skada eller smärta genom att sparka mot hennes ben på en restaurang i Orsa. Målsäganden yrkade skadestånd för kränkning även för den händelsen, men den frågan kom inte att leda till fällande ansvar eftersom åtalet ogillades i den delen.

Under utredningen hörde tingsrätten målsäganden, den tilltalade och flera vittnen. Det framkom att målsäganden och den tilltalade hade haft en relation och att alkohol förekommit i samband med båda händelserna. Vid händelsen i bostaden berättade målsäganden att hon låg i sängen när den tilltalade slog henne flera gånger med knuten näve mot ögat. Hon uppgav också att hon fick en blåtira och att hon senare tog kontakt med en person som hon träffade efter händelsen. Ett vittne berättade att målsäganden dagen efter visade en blånad runt ögat och att hon uppgett att sambon hade slagit henne i sängen. När det gällde händelsen på restaurangen lämnade vittnena olika uppgifter. Ett vittne uppgav att hon såg en spark mot en kvinna under bordet, medan ett annat vittne uppgav att hon såg en man sparka en kvinna och att sparken träffade på smalbenet. Den tilltalade förnekade båda gärningarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad, fri från överdrifter och tillräckligt tillförlitlig. Domstolen fäste vikt vid att hon var tydlig med vad hon inte mindes och att hennes minnesluckor förklarades med berusning och att hon var skärrad. Rätten ansåg också att det saknades skäl för henne att lämna osanna uppgifter.

För åtalspunkten om misshandel i bostaden ansåg tingsrätten att vittnesuppgifterna gav starkt stöd för målsägandens berättelse. Vittnet som träffade målsäganden dagen efter hade sett blånaden runt ögat och uppfattade henne som känslomässigt påverkad. Även den skriftliga bevisningen, bland annat fotografier och sms, gav stöd för att målsäganden hade blivit skadad. Tingsrätten fann därför utrett att den tilltalade hade utdelat flera slag mot målsäganden med knuten näve när hon låg i sängen och att slagen orsakat smärta och blåmärke. Gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

För åtalspunkten om försök till misshandel ansåg tingsrätten att utredningen inte var tillräckligt klar. Förhörspersonerna hade lämnat motstridiga uppgifter om vad som faktiskt hänt på restaurangen. Målsäganden mindes inte själv någon spark eller något försök till spark. Mot den bakgrunden fann domstolen att det inte var tillförlitligen utrett att den tilltalade uppsåtligen försökt sparka målsäganden. Åtalet ogillades därför. Tingsrätten uttalade också att utredningen inte gav stöd för att det förelåg någon konkret risk för skada eller smärta och att en eventuell fullbordad spark sannolikt skulle ha bedömts som ringa misshandel, vilket inte är straffbart i försök.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för misshandel enligt åtalspunkt 1 och frikändes från försök till misshandel enligt åtalspunkt 2. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade fängelse i två månader, men valde villkorlig dom förenad med samhällstjänst eftersom den tilltalade bedömdes lämplig för samhällstjänst och hade samtyckt till det. Antalet timmar bestämdes till 75. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha motsvarat två månader.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 25 000 kronor, jämte ränta enligt räntelagen från den 29 juli 2026. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Tingsrätten beslutade vidare om ersättning till försvarare och målsägandebiträde av staten och ålade den tilltalade att betala tillbaka 62 000 kronor av kostnaderna till staten. Han hade varit frihetsberövad från den 29 juli 2026 till den 28 augusti 2026.