Grovt narkotikabrott: Hovrätten sänker fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade hade yrkat att straffet skulle sänkas, medan åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten gjorde i skuldfrågan samma bedömning som tingsrätten och fastställde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan tilltalad hade befattat sig med narkotika enligt gärningsbeskrivningen. Däremot sänktes fängelsestraffet från sex år till fem år och sex månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt narkotikabrott. Enligt tingsrättens dom avsåg åtalet den tilltalades hantering av narkotika under perioden 2025-08-01 till 2025-10-08. Tingsrätten fann att gärningen skulle bedömas som grovt narkotikabrott enligt 1 § 1 st 1 p, 3 p, 4 p och 5 p samt 3 st och 3 § 1 st narkotikastrafflagen (1968:64).

I hovrätten var den tilltalades huvudsakliga inställning att straffet skulle sänkas. Han gjorde gällande att straffvärdet var lägre än vad tingsrätten kommit fram till eftersom han inte hade agerat tillsammans och i samförstånd med den andra tilltalade, inte heller bjudit ut kokain till försäljning, samt att han hade tvingats ta emot och lämna ut narkotikan enligt order från okända personer. Han uppgav också att han saknat inflytande över hanteringen, inte haft någon ekonomisk vinning och att hans befattning med narkotikan inte utgjort ett led i en verksamhet som bedrevs i större omfattning.

Hovrätten prövade målet som ett överklagande av tingsrättens dom. Den utredning som lades fram i hovrätten var densamma som i tingsrätten, och hovrätten tog del av inspelningarna av förhören. Hovrätten tog också del av ytterligare skriftlig bevisning som den tilltalade åberopade. Efter prövningen fann hovrätten att gärningen alltjämt skulle bedömas som grovt narkotikabrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att tingsrätten utförligt hade redogjort för bevisningen och hur den värderats, och hovrätten gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten. Även med den tillkommande bevisningen fann hovrätten att den tilltalades och den andra tilltalades agerande präglats av ömsesidig medvetenhet om en gemensam narkotikahantering och att de anpassat sitt agerande utifrån detta. Hovrätten ansåg därför att det var bevisat att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med den andra tilltalade hade befattat sig med narkotika på det sätt som angavs i gärningsbeskrivningen.

Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att gärningen skulle rubriceras som grovt narkotikabrott. Vid straffvärdebedömningen ansåg hovrätten dock att straffvärdet, utifrån enbart sort och mängd narkotika, var lägre än vad tingsrätten hade kommit fram till. Samtidigt framhöll hovrätten att utredningen visade att de tilltalade varit delaktiga i hög grad och haft en central roll i brottslighet som syftat till omfattande spridning av narkotika, samt att de hade bjudit ut narkotika till försäljning. Dessa omständigheter talade i skärpande riktning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i fråga om straffets längd. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år och sex månader. I övrigt gällde tingsrättens domslut. Hovrätten ansåg att annan påföljd än fängelse var utesluten med hänsyn till straffvärdet och brottslighetens art.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten fann att det inte var uppenbart att det saknades risk för återfall i brott eller att den tilltalade skulle undandra sig straff. Skälen för häktning ansågs väga tyngre än det intrång eller men som åtgärden innebar.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i sex år och beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess straffet fick verkställas. Tingsrätten hade också beslutat om beslag av router och mobiltelefon, som skulle bestå till dess domen vann laga kraft och därefter återlämnas. Det beslutet gäller fortfarande enligt hovrätten. Tingsrätten hade även ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor, men någon sådan uppgift återges inte i hovrättens beslutstext här. Hovrätten beslutade dessutom att staten ska stå för kostnaden i hovrätten för försvararen och att försvararen ska få ersättning av staten med 31 833 kronor.