Flera våldsbrott och frihetsberövande

Tingsrätten i Jönköping har dömt den tilltalade för grov kvinnofridskränkning, barnfridsbrott, olaga frihetsberövande av mindre grovt brott och vållande till kroppsskada, grovt brott. Däremot frikändes han från åtal om grov misshandel i två fall. Straffet bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader, och han ska också betala skadestånd till målsägandena samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet rörde punkt 1 grov kvinnofridskränkning mot målsäganden under tiden den 28 december 2024 till den 31 december 2025. I gärningsbeskrivningen ingick att den tilltalade den 28 december 2024 hindrade målsäganden från att lämna en lägenhet, den 4 oktober 2025 slog henne på armen, den 17 oktober 2025 slog henne på huvud och arm, den 20 november 2025 slog sönder ett bord, den 30 december 2025 tog ett strupgrepp om hennes hals och den 31 december 2025 både sparkade henne och hotade henne genom att säga att han skulle bränna hennes klänning och hämta en kniv. Åtalspunkt 2 gällde barnfridsbrott den 17 oktober 2025, eftersom målsäganden då utsattes för misshandel inför ett barn. Åtalspunkt 3 avsåg grov misshandel av ett barn, alternativt grovt vållande till kroppsskada, under perioden den 21 november till den 1 december 2025. Åtalspunkt 4 avsåg grov misshandel av samma barn under perioden den 28 november till den 4 december 2025. Åtalspunkt 5 avsåg grov misshandel av samma barn den 4 december 2025, alternativt grovt vållande till kroppsskada.

Tingsrätten ansåg att den tilltalades agerande mot målsäganden, med undantag för det olaga frihetsberövandet som bedömdes särskilt, utgjorde ett led i en upprepad kränkning av hennes integritet. Rätten fann också att gärningarna kunde förväntas allvarligt skada hennes självkänsla. När det gällde barnet konstaterade rätten att det som skedde den 4 december 2025 ledde till att barnet fick en fraktur på höger överarm, smärta, rodnad och blåmärke, samt att det även uppkom flera revbensfrakturer på vänster sida av bröstkorgen. Rätten fann däremot inte att övriga påstådda skador med tillräcklig säkerhet kunde knytas till den tilltalade.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid målsägandens berättelse och ansåg att den genomgående framstod som självupplevd, detaljerad och trovärdig. Hennes uppgifter fick också stöd av flera vittnen samt av skriftlig och medicinsk bevisning. När det gällde den 28 december 2024 fann rätten att det var utrett att den tilltalade hindrat målsäganden från att lämna lägenheten genom att hålla fast henne, blockera vägen och låsa dörren. Det bedömdes som olaga frihetsberövande, men av mindre grovt brott.

För händelsen den 4 oktober 2025 lade rätten vikt vid en bild av målsägandens arm, hennes uppgifter om att hon fått ett mycket hårt slag och att armen blivit röd och öm, samt stöd från övrig utredning. Den tilltalade dömdes därför för misshandel. För den 17 oktober 2025 fann rätten att både målsägandens och den tilltalades uppgifter, tillsammans med vittnesstöd och journalanteckningar, visade att den tilltalade slog målsäganden på huvudet och armen medan barnet befann sig där. Därmed dömdes han både för misshandel och för barnfridsbrott.

När det gällde bordet den 20 november 2025 fann rätten att den tilltalade slagit sönder det i hemmet, vilket innebar skadegörelse. Brottet bedömdes som ringa skadegörelse. För den 30 december 2025 fann rätten att den tilltalade tagit ett strupgrepp om målsäganden, vilket orsakade smärta och andnöd. Den gärningen bedömdes som misshandel. För nyårsafton den 31 december 2025 ansåg rätten att det var visat att den tilltalade sparkat målsäganden på benen så att hon fick smärta och blåmärken. Rätten fann också att han hotat att bränna hennes klänning och att han därefter hämtat ett föremål och försökt öppna dörren till toaletten där hon låst in sig. Det bedömdes som olaga hot. Däremot ansåg rätten inte att det var styrkt att han slagit henne ytterligare i den delen.

När det gällde åtalspunkterna 3 till 5 analyserade rätten den medicinska utredningen mycket ingående. Domstolen fann att frakturen på barnets högerarm uppstod den 4 december 2025 när den tilltalade drog för hårt i barnets arm vid påklädning. Rätten ansåg också att flera revbensfrakturer på vänster sida kunde ha uppkommit vid samma tillfälle och att dessa därför skulle ingå i samma brottsenhet. Däremot ansåg rätten att övriga revbensfrakturer på höger sida, blåmärket på ryggen, blåmärket på höger knä och den senare upptäckta frakturen på vänster underben inte kunde knytas säkert nog till den tilltalade. Han frikändes därför från grov misshandel och från dessa övriga delar, men dömdes i stället för vållande till kroppsskada, grovt brott, avseende den skada som konstaterades den 4 december 2025.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Han ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Tingsrätten fann att ett fängelsestraff var oundvikligt med hänsyn till straffvärdet och brottets art.

Han ska betala skadestånd till målsäganden för den grova kvinnofridskränkningen med 70 000 kronor. Han ska också betala skadestånd till det barn som bevittnade misshandeln med 20 000 kronor. Till det barn som utsattes för kroppsskadan ska han betala 30 000 kronor i kränkningsersättning samt ersättning för sveda och värk, där ränta ska löpa från den 20 maj 2026. Därutöver ska han betala ränta enligt räntelagen på de övriga skadeståndsbeloppen enligt domstolens angivna datum.

Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för de juridiska biträdena och övriga ersättningar som tingsrätten fastställde.