Två penningtvättsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för två fall av penningtvättsbrott efter att ha tagit emot pengar på två olika bankkonton och därefter omsatt medlen vidare. Tingsrätten fann att båda gärningarna var styrkta och bestämde påföljden till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter. Den tilltalade ska också betala skadestånd till två målsägande, avgift till brottsofferfonden och återbetala statens kostnader för försvarare.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I den första åtalspunkten gällde det penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st 1 p lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt åtalet hade den tilltalade den 1 februari 2025 upplåtit sitt bankkonto för mottagande av två överföringar om 10 000 kronor och 5 000 kronor, totalt 15 000 kronor, som frånhänts målsäganden genom brott. Efter mottagandet ska pengarna ha omsatts genom kortköp, överföringar och uttag i syfte att dölja att de härrörde från brott eller att främja möjligheterna att tillgodogöra sig dem. Den tilltalade erkände gärningen i polisförhör.

I den andra åtalspunkten gällde det också penningtvättsbrott enligt samma lagrum. Där påstods att den tilltalade mellan den 4 januari 2026 och den 5 januari 2026 upplåtit sitt bankkonto för två överföringar om 9 700 kronor och 9 900 kronor, totalt 19 600 kronor, som frånhänts en annan målsägande genom brott. Även dessa medel uppgavs ha omsatts efter mottagandet genom kortköp, överföringar eller på annat sätt i syfte att dölja deras brottsliga ursprung. För den punkten fanns dessutom ett andrahandsyrkande om penningtvättsförseelse, men tingsrätten prövade gärningen som penningtvättsbrott. Den tilltalade förnekade gärningen i denna del.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att transaktionerna i båda åtalspunkterna hade skett på det sätt som åklagaren påstått. I den första punkten fann domstolen att målsäganden hade utsatts för brott och att den tilltalade, trots att hon tagit emot och fört vidare pengarna utan att ställa närmare frågor om syftet med transaktionerna, måste ha insett att det fanns en risk för att medlen härrörde från brott. Domstolen bedömde att hon förhållit sig likgiltig till att risken förverkligades och att hon därför handlat med likgiltighetsuppsåt. Åtalet i den delen ansågs styrkt.

Även i den andra punkten fann tingsrätten att transaktionerna på kontot mellan den 4 och 5 januari 2026 hade skett som påstått och att även den målsäganden hade utsatts för brott. Domstolen lade vikt vid att det rörde sig om två överföringar även denna gång och att den tilltalade hade erfarenhet från händelsen i februari 2025. Mot den bakgrunden ansågs hon ha insett risken för att också dessa pengar härrörde från brott. Genom att ändå ta emot och föra vidare pengarna utan närmare följdfrågor ansågs hon åter ha agerat med likgiltighetsuppsåt. Även den gärningen bedömdes som styrkt och som penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för två fall av penningtvättsbrott. Tingsrätten fann att gärningarnas samlade straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff, men eftersom den tilltalade var tidigare ostraffad och det saknades särskild anledning att befara fortsatt brottslighet bestämdes påföljden till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 50 dagsböter om 270 kronor, sammanlagt 13 500 kronor.

Vidare ska den tilltalade betala skadestånd till den första målsäganden med 10 500 kronor och till den andra målsäganden med 19 600 kronor. Ränta ska utgå på beloppen enligt 6 § räntelagen från de datum som anges i domen. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Slutligen ska hon återbetala 4 386 kronor av statens kostnader för försvarare.