Grov kvinnofridskränkning och misshandel prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av Dold domstols dom i ett mål om misshandel och grov kvinnofridskränkning. Hovrätten fastställde tingsrättens bedömning i skuld- och påföljdsfrågorna, men ändrade skadeståndet så att den tilltalade ska betala 170 521 kronor till målsäganden i stället för det belopp som tingsrätten hade bestämt. Den tilltalade ska fortsatt vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två huvudåtalspunkter. Den första avsåg misshandel den 10 oktober 2024. Den andra avsåg grov kvinnofridskränkning under perioden den 9 december 2025 till den 14 februari 2026.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet för misshandel och grov kvinnofridskränkning skulle ogillas, och att han i stället skulle dömas för ringa misshandel respektive skadegörelse i delar av gärningen. Han begärde också att skadeståndet skulle sättas ned och att påföljden skulle lindras. Åklagaren motsatte sig detta och yrkade i stället att fängelsestraffet skulle skärpas. Åklagaren godtog i huvudsak tingsrättens skuldbedömning, med undantag för en del av åtalspunkten 2 a där hela gärningspåståendet vidhölls.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och misshandel. Hovrätten redovisar att den, trots viss ny bevisning, i huvudsak gör samma bedömning som tingsrätten. Beträffande åtalspunkten 2 a ansåg hovrätten dock att det även var visat att den tilltalade hade utdelat sparkar mot målsägandens ben, med smärta som följd. Hovrätten godtog alltså inte den tilltalades invändningar om att brott inte skulle anses styrkt i de delar som åklagaren lagt till grund för åtalet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp. Den tilltalade åberopade dessutom fotografier och skärmdumpar av SMS-konversationer som ny bevisning. Målsäganden åberopade ett mejl som ny bevisning.

När det gäller misshandel kom hovrätten fram till samma slutsats som tingsrätten och fann att bevisningen räckte för fällande dom. Den delen av tingsrättens dom stod därför fast.

Också i fråga om grov kvinnofridskränkning instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av bevisningen och de enskilda gärningarna. Hovrätten ansåg särskilt att åtalspunkten 2 a även omfattade sparkar mot benet. Hovrätten delade tingsrättens bedömning av hur gärningarna skulle rubriceras och att de sammantaget uppfyllde förutsättningarna för grov kvinnofridskränkning. Tingsrättens dom i skuldfrågan stod därför fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i skadeståndsdelen. Den tilltalade ska betala totalt 170 521 kronor till målsäganden. Av detta avser 31 600 kronor skadestånd med ränta från den 10 oktober 2024 och 138 921 kronor med ränta från den 14 februari 2026. Hovrätten angav att belopp för sveda och värk samt sakskada inte längre var tvistiga, medan kränkningsersättningen bestämdes till 30 000 kronor för gärningen under åtalspunkten 1 och 120 000 kronor för gärningarna under åtalspunkten 2.

I övrigt stod tingsrättens dom fast. Påföljden blev fängelse i 1 år och 2 månader. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet motsvarade denna påföljd och att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att den tidigare villkorligt medgivna friheten helt skulle förverkas.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten ansåg att det fanns risk för fortsatt brottslighet. Sekretessbestämmelsen för målsägandens adressuppgifter ska fortfarande gälla. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet i hovrätten, eftersom den tilltalade hade viss framgång där.