Grov misshandel efter knivhugg

Den tilltalade döms för grov misshandel efter att ha stuckit målsäganden med kniv den 6 augusti 2024. Åtalet om försök till mord lämnades utan bifall. Tingsrätten fann att den tilltalade hade gått längre än vad som var tillåtet i en nödvärnssituation, men att omständigheterna samtidigt motiverade strafflindring. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och fyra månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt. I första hand gällde åtalet försök till mord enligt 3 kap. 1 § och 11 § brottsbalken samt 23 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 april 2026. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade den 6 augusti 2024 på en gata i Brandbergen i Haninge kommun ha försökt döda målsäganden genom att sticka eller hugga honom med kniv i bröstkorgen, varvid han bland annat fick en blödande sårskada vid nyckelbenet samt skada på lungan med luft- och blodansamling i lungsäcken. I andra hand yrkade åklagaren ansvar för grov misshandel.

Den tilltalade bestred ansvar och medgav att hon utdelat ett stick mot målsäganden, men gjorde gällande att det skett i nödvärn i syfte att försöka avväpna honom. Enligt hennes uppgifter hade målsäganden varit aggressiv, hållit fast henne och därefter tagit ett skohorn i metall och gått mot hennes mammas dörr. Hon uppgav att hon då fick tag i en kniv och siktade mot hans arm för att få honom att släppa skohornet, men att kniven träffade vid nyckelbenet.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det klarlagt att den tilltalade knivstuckit målsäganden i bröstkorgen och att han till följd av sticket fått en sårskada vid nyckelbenet samt skada på lungan med luft- och blodansamling i lungsäcken. Skadorna bedömdes som livshotande. Domstolen prövade därför dels om det funnits uppsåt att döda, dels om den tilltalade befunnit sig i nödvärn.

När det gällde uppsåtet ansåg tingsrätten inte att utredningen gav säkert stöd för att den tilltalade hade haft för avsikt att döda målsäganden. Domstolen fäste vikt vid att hon själv uppgett att hon siktade mot hans arm och att utredningen inte motbevisade den uppgiften. Åtalet om försök till mord ogillades därför.

Tingsrätten bedömde däremot att gärningen uppfyllde rekvisiten för grov misshandel. Kniven användes som tillhygge, gärningen var livsfarlig och målsäganden tillfogades en svår kroppsskada.

I fråga om nödvärn accepterade domstolen att det funnits omständigheter som talade för att målsäganden varit på väg att angripa den tilltalades mamma med ett skohorn i metall. Tingsrätten ansåg därför att det varit befogat för den tilltalade att försöka avbryta ett påbörjat eller överhängande angrepp. Samtidigt bedömdes hennes våld som uppenbart oförsvarligt. Att hugga mot en persons överkropp med kniv ansågs inte försvarligt i den situation som beskrevs, och åtgärden stod inte i rimlig proportion till det hot som förelåg. Domstolen ansåg inte heller att den tilltalade kunde frias med hänvisning till att hon svårligen kunnat besinna sig. Hon dömdes därför för grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov misshandel, begången den 6 augusti 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 4 månader. Tingsrätten uttalade att det fanns särskilda skäl för strafflindring, bland annat med hänvisning till billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § andra stycket brottsbalken, och att straffmätningsvärdet därför reducerades.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Kniven som tagits i beslag förverkas, och beslaget ska bestå. Beslaget av handduk och skohorn ska bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Staten ska stå för kostnaderna. Enligt domen ska staten även ersätta två personer för deras arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.