Åtta grova sexualbrott ledde till åtta års fängelse

Tingsrätten dömde den tilltalade för åtta fall av grov våldtäkt mot barn, ett fall av försök till grov våldtäkt mot barn och ett fall av sexuellt ofredande. Åtalet gällde också två ytterligare åtalsepunkter om grov våldtäkt mot barn som ogillades, och domstolen avslog samtidigt åklagarens yrkande om utvisning. Påföljden bestämdes till fängelse i åtta år.

Händelserna och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade under flera år utsatt två målsäganden för sexuella övergrepp. I den del som gällde målsäganden A dömdes den tilltalade för grov våldtäkt mot barn vid fyra konkreta tillfällen. Det första tillfället avsåg grov våldtäkt mot barn mellan den 25 augusti 2015 och den 6 april 2017, och domstolen fann att den tilltalade skulle dömas för denna gärning. Det andra tillfället avsåg grov våldtäkt mot barn mellan den 1 september 2016 och den 30 november 2017, och även den gärningen ledde till fällande dom. Den tredje åtalspunkten för A avsåg grov våldtäkt mot barn under perioden den 1 januari 2016 till den 31 december 2018, men den punkten ogillades. Den fjärde åtalspunkten gällde grov våldtäkt mot barn under perioden den 1 januari 2020 till den 31 december 2020, där den tilltalade enligt domen genomförde två orala samlag med A. Den gärningen bedömdes som grov våldtäkt mot barn och ledde till fällande dom.

För målsäganden D dömdes den tilltalade för fem gärningar. Den första gällde grov våldtäkt mot barn mellan den 25 augusti 2015 och den 22 april 2016, och domstolen fann att den tilltalade genomfört en sexuell handling jämförlig med samlag. Den andra gällde grov våldtäkt mot barn mellan den 1 januari 2017 och den 2 januari 2019, och även den gärningen ledde till fällande dom. Den tredje gällde försök till grov våldtäkt mot barn under perioden den 1 januari 2021 till den 31 december 2021, där domstolen ansåg att det funnits fara för att brottet skulle fullbordas och dömde den tilltalade för försök. Den fjärde gällde sexuellt ofredande mellan den 15 maj 2025 och den 3 juni 2025, då den tilltalade hade tagit målsäganden på rumpan, och även den punkten ledde till fällande dom. Den femte gällde grov våldtäkt mot barn under perioden den 25 augusti 2015 till den 31 december 2021. Den delen av åtalet bifölls bara delvis, eftersom tingsrätten ansåg att bevisningen bara räckte för två specifika händelser, en i Lammhult och en i Kosta, medan åtalet i övrigt ogillades.

Tingsrätten prövade också två åtalsdelar som ogillades i sin helhet eller delvis. Den första ogillade punkten gällde grov våldtäkt mot barn mellan den 1 januari 2016 och den 31 december 2018, och den andra gällde grov våldtäkt mot barn mellan den 25 augusti 2015 och den 31 december 2021. I båda fallen ansåg domstolen att bevisningen inte räckte för fällande dom i den del som inte redan täcktes av de individualiserade gärningarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att det i sexualbrottsmål ofta saknas teknisk bevisning och direkta vittnesiakttagelser. Bedömningen kom därför i hög grad att vila på målsägandenas berättelser och på den övriga bevisning som stödde dem. Domstolen fann att både A och D framstod som trovärdiga och att deras uppgifter gav intryck av att vara självupplevda. Domstolen fäste särskild vikt vid att de berättade om händelser som var sinsemellan likartade och att uppgifterna i flera delar fick stöd av andra vittnen.

Bland annat ansåg tingsrätten att uppgifter från skolpersonal, stödperson och anhöriga visade att målsägandena mått dåligt under längre tid. Domstolen beaktade också att det funnits orosanmälningar, att målsägandena haft återkommande magbesvär och menssmärtor och att de först efter en tid berättat om övergreppen. Vidare noterade domstolen att det fanns viss stödbevisning kring pornografiska bilder som den tilltalade enligt uppgifter hade skickat till målsäganden D, även om domstolen inte ansåg att det gick att dra helt säkra slutsatser om exakt hur den kontakten sett ut.

Tingsrätten bedömde att den tilltalades förklaring om att anklagelserna skulle vara falska inte rubbade bevisningen. Domstolen ansåg att de motiv som den tilltalade angett, bland annat ekonomiska skäl och familjekonflikter, var för långsökta för att påverka bedömningen. Däremot fann majoriteten att bevisningen inte räckte för de två ogillade åtalsdelarna om icke individualiserade gärningar under längre tidsperioder, där uppgifterna bedömdes vara för osäkra för att ligga till grund för en fällande dom.

En skiljaktig mening lämnades av rättens ordförande, som ansåg att bevisningen inte var tillräckligt robust för någon fällande dom och att åtalet skulle ogillas i sin helhet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i åtta år. Domstolen ansåg att brottsligheten var av mycket allvarligt slag och att någon annan påföljd än fängelse inte var aktuell. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Åklagarens yrkande om utvisning avslogs. Tingsrätten fann att det inte fanns synnerliga skäl att utvisa den tilltalade enligt den äldre reglering som tillämpades i målet. Domstolen noterade samtidigt att brotten hade ett mycket högt straffvärde, men att anknytningen till Sverige ändå vägde tungt i den samlade bedömningen.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden D med 463 000 kronor jämte ränta och till målsäganden A med 430 000 kronor jämte ränta. D:s ersättning avsåg både kränkning och sveda och värk, medan A:s ersättning avsåg kränkning och sveda och värk. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta