Grov egenmäktighet med barn och övergrepp i rättssak prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat en överklagad dom i ett mål om grov egenmäktighet med barn och övergrepp i rättssak. För den tilltalade ändrades tingsrättens dom endast i fråga om påföljden, som sattes ned till fängelse i 1 år och 9 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som rörde den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar där den tilltalade, enligt åtalet i tingsrätten, skulle ha medverkat i grov egenmäktighet med barn den 3 mars 2025 och i övergrepp i rättssak samma dag. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för båda brotten. I hovrätten prövades domen efter överklagande.

I hovrätten framkom att samma bevisning som i tingsrätten hade lagts fram, och att viss ny skriftlig bevisning tillkom. Hovrätten tog del av tingsrättens utredning och prövade skuldfrågorna under respektive åtalspunkt. För den tilltalade var det aktuellt med åtalspunkt 1, som gällde grov egenmäktighet med barn, och åtalspunkt 2, som gällde övergrepp i rättssak.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade, tillsammans med andra, hade deltagit i att skilja barnen från familjehemmet och föra dem till en lägenhet. Hovrätten godtog också att den tilltalade hade haft uppsåt att medverka i övergrepp i rättssak. Därmed stod tingsrättens fällande dom fast i skuldfrågorna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om den tilltalades skuld för egenmäktighet med barn och övergrepp i rättssak. Hovrätten betonade att utredningen visade att gärningarna hade skett enligt en gemensam brottsplan och att den tilltalade hade agerat tillsammans med andra i samband med att barnen fördes bort.

När det gällde övergrepp i rättssak instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att det hot som framförts om att skada eller döda ett barn om polisen kontaktades utgjorde ett övergrepp i rättssak. Hovrätten fann att den tilltalade hade haft erforderligt uppsåt och att det inte fanns skäl att ändra tingsrättens bedömning i skuldfrågan.

Hovrätten prövade även påföljdsfrågan. Den tilltalade frikändes inte från de två brott som tingsrätten dömt för, och hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet för den kvarvarande brottsligheten motsvarade fängelse i drygt nio år. Hovrätten beaktade att den tilltalade varit häktad med restriktioner under lång tid, vilket påverkade straffmätningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 9 månader. Tingsrättens tidigare fängelsestraff på 2 år sattes därmed ned.

Hovrätten beslutade också att tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Någon annan ändring i domen framgår inte för den tilltalade. Uppgifterna i materialet visar att den tilltalade hade varit häktad med restriktioner, men någon exakt häktningstid anges inte för just den tilltalade i den del som avser hovrättens beslut.