Ungdom döms för grov misshandel och människorov

Ungdom döms för grov misshandel och människorov

Den tilltalade har i Blekinge tingsrätt dömts för grov misshandel och människorov efter att tillsammans med flera beslagit sig en ung målsägande, fört bort honom till en avlägsen plats och där slagit och sparkat honom med bland annat käppar, bälten och händer. Domen bygger på målsägandens och flera vittnens detaljerade berättelser, teknisk bevisning med telefonpositionering och DNA-analys. Påföljden blev ungdomsvård.

Händelseförlopp

Enligt domen mötte den tilltalade och ytterligare fem personer målsäganden utanför stadens polishus i Karlskrona. Två av dem inledde en misshandel med slag och sparkar tills vittnen grep in. Kort därefter fördes målsäganden tvångsvis in i en Mercedes och fördes till en skogsglänta på Tjurkö, där han utsattes för upprepat våld. Vittnen har berättat om hur målsäganden först slogs med ett stadigt föremål över munnen, föll baklänges på en stenhäll, avkläddes och därefter slogs och sparkades med diverse tillhyggen. Efter cirka 20 minuter släpptes han av vid Lyckeby och tvingades gå till fots hem utan mobiltelefon.

Målsäganden har i polisförhör noggrant beskrivit hur platsen såg ut – med en stor sten, ett “M”-märke vid mötesplatsen och traktorspår – uppgifter som senare bekräftades vid brottsplatsundersökningen. Ett halssmycke, identifierat som målsägandens, påträffades i terrängen.

Dom och påföljd

Tingsrätten bedömde att gärningen uppfyllde rekvisiten för människorov (mindre grovt) och grov misshandel. Underbemäktigandet och den efterföljande misshandeln ansågs särskilt hänsynslös då offret låg försvarslöst och attackerades av flera personer med tillhyggen.

Påföljd: Ungdomsvård enligt vårdplan.
Ekonomiskt: Den tilltalade ska betala 1 000 kronor i avgift till Brottsofferfonden. Målsäganden tillerkänns statlig ersättning om 519 140 kronor.

Rättens motivering

Tingsrätten framhöll att målsägandens detaljerade och sammanhängande berättelse i tre förhör fick starkt stöd av övrig bevisning. Telefoners mastkopplingar och GPS-spår visade att den tilltalades telefon befann sig på de aktuella platserna. DNA- och blodspår på kläder bekräftade fysiska kontakter. Invändningar om frivilligt samtycke eller alternativa aktörer avvisades som efterhandskonstruktioner.