Fängelse efter grov fridskränkning och narkotikabrott

Tingsrätten dömer den tilltalade för grov fridskränkning och ringa narkotikabrott. Påföljden bestäms till fängelse i 1 år och 2 månader, och den tilltalade ska dessutom betala skadestånd till målsäganden samt vissa kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde punkt 1 grov fridskränkning och avsåg gärningar mot målsäganden under perioden den 10 februari 2026 till den 3 juni 2026. Åtalet innehöll fem delhändelser. Den första delhändelsen, den 10 februari 2026, gällde misshandel alternativt ofredande genom att den tilltalade upprepade gånger skulle ha knuffat omkull målsäganden och kastat glas mot eller bredvid hennes ansikte. Den andra delhändelsen, den 2 april 2026, gällde misshandel genom att den tilltalade skulle ha knuffat omkull målsäganden, satt sig över henne och därefter slagit hennes händer i golvet, slagit henne i ansiktet och huvudet, spottat henne i ansiktet, skallat henne och tryckt med fingrarna mot hennes ögon. Den tredje delhändelsen, den 13 april 2026, gällde ofredande genom att den tilltalade skulle ha knuffat omkull målsäganden. Den fjärde delhändelsen avsåg någon gång mellan den 28 och 29 maj 2026 och gällde misshandel alternativt ofredande genom att den tilltalade upprepade gånger skulle ha knuffat omkull målsäganden så att hon föll och slog i huvudet och benen. Den femte delhändelsen, den 3 juni 2026, gällde misshandel genom att den tilltalade skulle ha knuffat omkull målsäganden, tagit tag om hennes hals, dunkat hennes huvud i golvet samt slagit och eller sparkat mot hennes huvud och kropp.

Åtals punkten 2 gällde ringa narkotikabrott och avsåg att den tilltalade olovligen använt hasch eller annat cannabispreparat den 3 juni 2026 eller kort tid dessförinnan.

Tingsrätten fann det styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till grov fridskränkning, men i den första delhändelsen bedömdes gärningen som misshandel av normalgraden och i den tredje och fjärde delhändelsen ogillades åtalet. Den andra och femte delhändelsen bedömdes som misshandel. När det gällde narkotikabrottet fann tingsrätten att den tilltalade skulle dömas i enlighet med åtalet. Domstolen sammanfattade alltså utgången så att den tilltalade dömdes för grov fridskränkning och ringa narkotikabrott, medan de delar av åtalet som inte ansågs styrkta föll bort.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var trovärdig och att den i flera delar fick stöd av annan bevisning, bland annat uppgifter från vittnen, fotografier, rättsintyg, journalanteckningar, ljudinspelning, händelserapporter och analysresultat. Domstolen framhöll särskilt att målsägandens uppgifter var relativt detaljerade, återhållsamma och självupplevda. Samtidigt noterade rätten att målsäganden vid vissa tillfällen varit berusad, vilket påverkat tillförlitligheten i viss mån, men att hon varit tydlig med vad hon mindes och inte mindes.

För den första delhändelsen lade rätten målsägandens uppgifter till grund. Det ansågs utrett att den tilltalade utsatt henne för upprepade knuffar som orsakat smärta, och att det varit fråga om våld i hemmet mot en närstående. Däremot var det inte styrkt att målsäganden fått glassplitter i ansiktet, varför den delen inte kunde läggas till grund för misshandel i den form som åklagaren påstått. För den andra delhändelsen ansåg rätten att fotografierna med blånader kring ögonen och andra skador starkt stödde målsägandens berättelse, liksom vittnesuppgifter om att den tilltalade tryckt med fingrarna mot hennes ögon. Delar av gärningsbeskrivningen, särskilt uppgiften om att huvudet dunkats i golvet vid just detta tillfälle, ansågs dock inte styrkta. För den tredje delhändelsen ansågs bevisningen otillräcklig eftersom målsäganden själv var osäker på om hon blivit puttad eller om hon halkat. För den fjärde delhändelsen ansåg rätten att uppgifterna var för knapphändiga och att det inte gick att utesluta att skadorna uppkommit genom fall, varför åtalet inte var styrkt. För den femte delhändelsen fann rätten att skadorna, vittnesstödet och omständigheterna runt händelsen gjorde det praktiskt taget uteslutet att skadorna uppkommit på annat sätt än genom att den tilltalade utsatt målsäganden för våld enligt åtalet. Också skadan i handen bedömdes ha uppkommit genom hans våld.

När det gällde rubriceringen fann tingsrätten att parterna var närstående i lagens mening. Relationen hade varit kortvarig men intensiv, de hade bytt nycklar, haft saker hos varandra och diskuterat en gemensam framtid. Vidare hade det förekommit kontrollerande inslag. Eftersom den tilltalade utsatt målsäganden för flera misshandelsbrott under några månader, och särskilt eftersom två av dem bedömdes som allvarligare, ansåg domstolen att gärningarna utgjorde en upprepad kränkning av hennes integritet och kunde förväntas allvarligt skada hennes självkänsla. Därför dömdes den tilltalade för grov fridskränkning. För narkotikabrottet var avgörande att den tilltalade erkänt användningen, och domstolen ansåg med stöd av provresultatet att han använt narkotika i nära anslutning till provtagningen.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Tingsrätten ansåg att straffvärdet låg över minimistraffet för grov fridskränkning och att brottet var av sådant slag att fängelse var oundvikligt. Den tilltalade skulle också vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet kunde verkställas.

I skadeståndsdelen fick målsäganden ersättning med totalt 90 300 kronor. Tingsrätten fann att kränkningen mot henne motiverade 80 000 kronor i ersättning för kränkning samt 300 kronor för sjukvård, och därtill 10 000 kronor för sveda och värk. Däremot avslogs de yrkanden som avsåg påstådd inkomstförlust, eftersom domstolen inte ansåg att det var styrkt att sjukskrivningarna hade orsakats av de aktuella gärningarna på det sätt som krävdes. Ränta skulle betalas enligt räntelagen från den 3 juni 2026.

Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och ersätta staten för kostnad för provtagning och analys med 2 600 kronor. Staten svarade för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.

Fakta