Djurplågeri i centrala Umeå ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för djurplågeri efter att ha utsatt sin hund för lidande under natten mellan den 21 och 22 november 2024. Tingsrätten fann att gärningen var uppsåtlig och att det fanns förutsättningar för ansvar enligt brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt och gjorde gällande att den tilltalade skulle dömas för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade utsatt sin hund för lidande utan godtagbara skäl genom att sparka, slå och trycka ner hunden i snön samt därefter överge den under en snöstorm vintertid inom Umeå centrum. Det påstods att detta skedde natten mellan den 21 november 2024 och den 22 november 2024. Åtalspunkten avsåg alltså djurplågeri, och domstolen kom senare fram till att den tilltalade skulle dömas för detta brott. Något alternativt åtalsyrkande behövde inte prövas i domen eftersom den tilltalade dömdes enligt förstahandsyrkandet.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott men medgav att han agerat olämpligt mot sin hund. Han ifrågasatte samtidigt att hunden hade utsatts för lidande på det sätt som åklagaren påstod och gjorde gällande att han inte haft den medvetenhet som krävs för ansvar.

Tingsrätten byggde sin bedömning på den tilltalades egna uppgifter, övervakningsfilmer, en vittnesattest från länsveterinär samt övrig skriftlig utredning. Av utredningen framgick att den tilltalade promenerade med hunden i centrala Umeå, att han ryckte, drog och snärtade med kopplet, att han sparkade och slog mot hunden och tryckte ner den i snön samt att han därefter lossade hunden och lämnade den i en snödriva. Händelseförloppet bedömdes ha pågått i cirka 20 minuter.

Tingsrätten fäste stor vikt vid länsveterinärens uppgifter. Enligt domstolen talade dessa uppgifter, tillsammans med övervakningsfilmerna, för att hunden utsatts för ett lidande med inte obetydlig intensitet och varaktighet. Domstolen fann därför att de objektiva förutsättningarna för djurplågeri var uppfyllda.

När det gällde uppsåtet ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgifter om förvirring efter ett fall inte visade att hans medvetande varit så grumlat att uppsåt var uteslutet. Domstolen pekade på att han under natten hade promenerat med hunden, köpt mat, tagit sig hem och lagt sig för att sova. Det gav enligt tingsrätten ett intryck av ett kontrollerat och i huvudsak rationellt handlande. Sammantaget fann domstolen att han hade handlat med uppsåt och att han därför skulle dömas för djurplågeri.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för djurplågeri den 21–22 november 2024 enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 40 dagsböter om 220 kronor, vilket motsvarar 8 800 kronor.

Tingsrätten bedömde att gärningen hade ett straffvärde som motsvarade ett kortare fängelsestraff, men valde ändå villkorlig dom med hänsyn till att den tilltalade sedan tidigare var ostraffad och levde under ordnade förhållanden. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

När det gäller försvararkostnaden konstaterade domstolen att den begärda ersättningen var rimlig. Enligt domen ska staten betala 32 463 kronor i ersättning till försvararen, fördelat på arbete, tidsspillan och mervärdesskatt. Den tilltalade ska sedan betala tillbaka hela beloppet till staten.