Tingsrätten ogillar spräng- och schaktbolagets ansvar för vite och skadestånd

En tingsrätt har avslagit ett krav på drygt 1,7 miljoner kronor mot den svarande, ett spräng- och schaktbolag i konkurs, efter en incident vid losshållningsarbeten intill en järnväg. Bolaget anlitades av ett byggföretag och åtalades för att ha orsakat både en avbruten kontaktledning och skador på en pålkran, vilket ledde till viteskrav från järnvägsbolaget och kostnader för stillestånd hos en sidoentreprenör. Tingsrätten fann att projektavtalet saknade vitesklausul och att ansvarsbestämmelserna i AB 04 uteslöt ersättning för indirekta förmögenhetsskador.

Bakgrund

Ett byggföretag ingick avtal med en uppdragsgivare om utbyggnad av väg- och järnvägssträckor. I ett projektavtal, med tillämpning av AB 04, uppdrog byggföretaget åt den svarande att genomföra losshållningsarbeten intill en järnväg. Vid sprängarbete slets en kontaktledning av och en pålkran som tillhörde en sidoentreprenör skadades. Järnvägsbolaget ställde vite på 1 680 000 kr och sidoentreprenören krävde ersättning för stillestånd om 24 150 kr, vilka byggföretaget utbetalade.

Parternas yrkanden

Byggföretaget krävde att den svarande skulle ersätta det utbetalda vitet samt kostnader för stillestånd, totalt 1 704 150 kr. Den svarande bestridde ansvaret och yrkade att viss skriftlig bevisning skulle lämnas utan avseende.

Svarandens argument

Den svarande menade att arbetet utförts fackmässigt enligt föreskrifter om försiktig sprängning och att det saknades en avtalad vitesklausul i projektavtalet. Vidare hävdade bolaget att ansvarsbestämmelsen i AB 04 5 kap. 11 § uteslöt ersättning för skada som berodde på avbrott i kommersiell verksamhet, samt att en sidoentreprenör och järnvägsbolaget inte var ”tredje man” enligt AB 04 5 kap. 13 §.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten tillät visserligen den skriftliga bevisningen, men konstaterade att projektavtalet saknade vitesklausul och att vitesbeloppet utgjorde en indirekt förmögenhetsskada som omfattas av undantaget i AB 04 5 kap. 11 § andra stycket. Bestämmelsen om entreprenörens ansvar gentemot tredje man i 5 kap. 13 § kunde inte tillämpas eftersom järnvägsbolaget och sidoentreprenören ingick i samma kontraktskedja. För skadan på pålkranen fann tingsrätten att det inte var utrett att stilleståndet inträffat under tid då kranen skulle användas. Mot denna bakgrund ogillades hela käromålet.

Konsekvenser

Utgången bekräftar att avsaknad av vitesklausul i entreprenadavtal tillsammans med AB 04:s ansvarsfördelning kan innebära att indirekta kostnader för avbrott inte blir ersättningsgilla. Anlitande entreprenörer bör därför säkerställa tydliga klausuler om vite och riskfördelning redan i projektavtalet.