Olovlig befattning med smuggelgods och alkoholförsäljning ledde till fängelse efter hovrättsprövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om olovlig befattning med smuggelgods, olovlig befattning med punktskattepliktiga varor och olovlig försäljning av alkohol. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i vissa delar och bestämde påföljden för den tilltalade till fängelse i fyra månader. Tingsrättens dom stod i övrigt fast i flera delar, bland annat i skuldfrågan i huvudsak och i fråga om beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten den tilltalades ansvar för hantering av stora mängder alkohol. Åklagaren yrkade i hovrätten att en del av gärningen i åtalspunkten 2.1 skulle bedömas som olovligt innehav av alkoholdrycker i stället för grov olovlig befattning med smuggelgods. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen hade den tilltalade förvarat 1 669,1 liter sprit, 567 liter vin och 1 061,1 liter starköl som varit föremål för brott enligt smugglingslagen. Av detta avsåg en del förvaring på en adress och en annan del förvaring på en annan plats. Åklagaren gjorde också gällande att viss sprit på den ena platsen innehades i syfte att olovligen säljas. För förvaringen på den ena platsen påstods den tilltalade ha agerat gemensamt och i samråd med två andra personer.

Åklagaren justerade också åtalet i åtalspunkten 3 genom att lägga till att värdet uppgick till 508 508 kr. Hovrätten redovisar att åklagaren inte längre vidhöll att två av de medtilltalade skulle ha agerat gemensamt och i samråd eller att de skulle ha sålt mer än vad tingsrätten funnit styrkt.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för olovlig befattning med smuggelgods, olovlig befattning med punktskattepliktiga varor under perioden 2018-03-01 till 2018-10-19 samt olovlig försäljning av alkohol under perioden 2018-04-01 till 2018-10-30. Hovrätten behandlade överklagandet utifrån dessa utgångspunkter.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i de överklagade delarna i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Den tilltalade hade i hovrätten gett in viss skriftlig utredning om sina personliga förhållanden.

När det gällde den del av åtalet som avsåg viss sprit i Segeltorp fann hovrätten att åklagarens justering var korrekt. Hovrätten ansåg, med hänsyn till mängden sprit och hur den förvarats, att det var ställt utom rimligt tvivel att spriten varit avsedd för olovlig försäljning och att den tilltalade måste ha insett detta. Därför skulle denna del inte bedömas som grov olovlig befattning med smuggelgods utan som olovligt innehav av alkoholdrycker. Tingsrättens dom ändrades i den delen.

För övriga delar av den tilltalades gärningar delade hovrätten tingsrättens bedömning. Den tilltalades invändning om att alkoholen och cigaretterna kunde ha kommit in i landet genom privat införsel och att han saknat insikt om att varorna varit föremål för brott ansågs motbevisad redan genom mängderna och hur varorna varit förpackade.

Hovrätten gjorde också bedömningen att förvaringen på de olika platserna skulle ses som olika gärningar och därmed olika brott. Förvaringen på den plats som avsåg gemensamt handlande med de andra personerna bedömdes som olovlig befattning med smuggelgods av normalgraden. Förvaringen på den andra platsen bedömdes, även efter avdrag för viss sprit, som grov olovlig befattning med smuggelgods. Hovrätten slog därför fast att den tilltalade skulle dömas för grov olovlig befattning med smuggelgods, olovlig befattning med smuggelgods och olovligt innehav av alkoholdrycker.

När det gäller den gärning som motsvarade tingsrättens åtalspunkt 3 skulle den rubriceras som tingsrätten gjort. Hovrätten ändrade alltså inte skuldfrågan i den delen. I fråga om de andra åtalspunkterna som låg till grund för tingsrättens dom framgår att hovrätten i huvudsak inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att bestämma påföljden till fängelse i fyra månader. Det framgår att tingsrätten hade dömt till fängelse i sex månader.

Hovrätten bedömde att de ändrade rubriceringarna inte påverkade straffvärdet nämnvärt när det gäller den samlade brottsligheten i den tilltalades fall. Straffvärdet ansågs uppgå till i vart fall ett år och tre månaders fängelse. I övrigt gjorde hovrätten inga andra ändringar i tingsrättens påföljdsbedömning för den tilltalade.

Beslutet om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten ändrade också tingsrättens beslut om återbetalning av försvararkostnader, eftersom den tilltalades ekonomiska förhållanden inte ansågs utvisa att han skulle återbetala någon del av kostnaden i tingsrätten för den offentlige försvararen. Staten skulle också stå för hela kostnaden i hovrätten för den offentlige försvararen för den tilltalade.

Det framgår vidare att tingsrätten hade beslutat om förverkande av beslagtagen alkohol och att detta skulle bestå. Uppgift om häktningstid framgår inte av det material som lämnats här. Uppgift om brottsofferfondsavgift för den tilltalade framgår inte heller av hovrättens beslut i det utdrag som givits.