Medhjälp till människorov och mordförsök: hovrätten ändrar vapenbrottet

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat människorov, medhjälp till försök till mord, grov misshandel och grovt vapenbrott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast på så sätt att det grova vapenbrott som tingsrätten dömt honom för ska ingå i brottet medhjälp till försök till mord. I övrigt stod tingsrättens dom fast, vilket innebär att han dömdes för medhjälp till försök till mord och medhjälp till människorov. Påföljden förblev fängelse, och hovrätten beslutade att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelsekedja där målsäganden enligt domstolens bedömning först fördes bort, därefter misshandlades och senare utsattes för ett försök att dödas. Hovrätten konstaterade att bevisningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten och att målsägandens berättelse hade ett högt bevisvärde. Domstolen fann att berättelsen, tillsammans med övrig bevisning i form av bland annat vittnesförhör, rättsintyg, ärendeanalys och sakkunnigutlåtanden, gav ett mycket starkt stöd för åklagarens gärningsbeskrivning.

Enligt hovrätten var den tilltalade chauffören i samband med bortförandet. Genom att hyra och köra bilen som användes vid människorovet främjade han detta brott. Hovrätten ansåg också att han senare främjade det försök till mord som riktades mot målsäganden. Det framhölls att hans uppsåt redan från början omfattade att främja människorovet. Hovrätten fann dock inte att hans gärning skulle bedömas som grovt vapenbrott i konkurrens med medhjälpen till försök till mord, eftersom vapnet hämtades just för att användas vid mordförsöket.

Hovrätten fastställde därför att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till människorov och medhjälp till försök till mord. Den ändrade samtidigt tingsrättens dom på så sätt att det grova vapenbrottet inte längre skulle anges särskilt utan anses ingå i brottet medhjälp till försök till mord. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för grovt vapenbrott, medhjälp till försök till mord och medhjälp till människorov.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att målsägandens uppgifter var tillförlitliga och att utredningen var robust. Domstolen ansåg att det var styrkt att målsäganden utsattes för det handlande och de följder som åklagaren påstått. När det gällde den tilltalades roll fann hovrätten att åklagarens bevisning, särskilt tillsammans med telefonuppkopplingar, meddelanden och uppgifter om bilhyran, var så stark att den tilltalades egna uppgifter om sina förehavanden var motbevisade.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om flera delar av bevisningen. Däremot ändrade hovrätten rubriceringen i den del som gällde vapnet. Bedömningen blev att det grova vapenbrottet konsumerades av medhjälpen till försök till mord, eftersom vapnet hämtades för att användas i just mordförsöket.

Hovrätten fann vidare att brottsligheten begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk och att detta utgjorde en synnerligen försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 a § brottsbalken. Det som framkom om den tilltalades psykiska mående ansågs inte vara en sådan förmildrande omständighet som påverkade straffvärdet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes i hovrätten för medhjälp till människorov och medhjälp till försök till mord. Det grova vapenbrottet skulle inte anges särskilt i domslutet utan ansågs ingå i medhjälpen till försök till mord. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast i denna del.

Påföljden blev oförändrad i sak. Hovrätten uttalade att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga och att straffvärdet inte understeg det som tingsrätten kommit fram till. Den tilltalade hade varit häktad med restriktioner i mer än sex månader, vilket skulle beaktas vid straffmätningen, men det fanns enligt hovrätten inte skäl att sätta ned fängelsestraffets längd ytterligare. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

När det gäller skadestånd fann hovrätten ingen anledning att ändra tingsrättens bedömning. Den tilltalade förpliktades därför att ersätta målsäganden enligt tingsrättens dom. Hovrätten tog även upp sekretessfrågor och beslutade att vissa sekretessförordnanden skulle bestå med angivna undantag. Staten skulle stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet.