Grovt vapenbrott, narkotikabrott och misshandel ledde till fängelse i tre år och två månader

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom och ändrade endast fängelsestraffets längd för den tilltalade. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast. Den tilltalade döms för grovt vapenbrott, misshandel och narkotikabrott, och hovrätten bestämde påföljden till fängelse i tre år och två månader. Den tidigare beslutade åtgärden om förverkande av kontanter bestod, och den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad dom där den tilltalade överklagade tingsrättens fällande dom. Hovrätten tog upp samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna. Enligt hovrätten stod det också klart att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats, bland annat att en medtilltalad hade gjort sig skyldig till grov misshandel, våld mot tjänsteman och narkotikabrott. Denna artikel fokuserar dock endast på den tilltalade.

Åtalet mot den tilltalade avsåg tre brott. För det första grovt vapenbrott den aktuella dagen, där åklagaren gjorde gällande att den tilltalade uppsåtligen hade innehaft en pistol. För det andra misshandel den aktuella dagen, där den tilltalade enligt hovrätten deltog i ett gemensamt angrepp mot målsäganden tillsammans med andra. För det tredje narkotikabrott, där åklagaren påstod att den tilltalade innehade och kastade kokain i samband med flykt från polisen. Hovrätten konstaterade att brottsrubriceringarna stod fast jämfört med tingsrätten för den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att utredningen visade att pistolen hade funnits i en väska som den tilltalade bar på och att han därmed hade haft vapnet i sin besittning. Trots invändningen att han inte känt till innehållet fann hovrätten hans uppgifter osannolika. Domstolen fäste vikt vid att väskan endast innehöll vapnet, att väskan inte varit särskilt stor, att polisen reagerade på innehållets form och tyngdpunkt samt att den tilltalade tidigare hade lämnat en liknande förklaring i ett annat mål. Hovrätten kom därför till samma slutsats som tingsrätten: innehavet var uppsåtligt.

Vid rubriceringen av vapendelen bedömde hovrätten att pistolen, som var ett modifierat tårgasvapen, var av särskilt farlig beskaffenhet. Domstolen framhöll att vapnet hade varit särskilt lätt att dölja, att det hade funnits magasin och skarpa patroner i vapnet och att det hade innehafts på allmän plats. Sammantaget ansågs gärningen vara av särskilt farlig art och skulle därför bedömas som grovt vapenbrott.

När det gällde misshandeln fann hovrätten att den tilltalade hade deltagit i ett samlat angrepp mot målsäganden tillsammans och i samförstånd med andra. Hovrätten godtog tingsrättens värdering av identifikationsbevisningen och ansåg att polisernas arbete varit sakligt och noggrant. Den tilltalades invändning om nödvärn avfärdades, eftersom domstolen ansåg att han själv inlett angreppet och att det målsäganden gjort inte utgjorde något pågående eller överhängande angrepp. Hovrätten konstaterade också att film och vittnesuppgifter visade att den tilltalade deltog aktivt i våldet mot målsäganden.

I narkotikadelen ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade kastat kokainet under flykten från polisen och att han dessförinnan hade innehaft narkotikan. Domstolen pekade på att polis följt efter honom, att han gjorde en kaströrelse, att narkotika hittades nära flyktvägen och att han hade 3 150 kronor i kontanter på sig. Av omständigheterna drogs slutsatsen att avsikten varit att överlåta åtminstone en del av narkotikan. Hovrätten gjorde samma skuldvärdering som tingsrätten i denna del.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i tre år och sex månader, medan hovrätten sänkte straffet till tre år och två månader.

Vid straffmätningen beaktade hovrätten att den tilltalade dömdes för misshandel, grovt vapenbrott och narkotikabrott, samt att han tidigare hade dömts för likartad brottslighet. Hovrätten ansåg att återfall i allvarlig och likartad brottslighet talade för ett långt fängelsestraff. Samtidigt beaktades att den tilltalade hade varit häktad under en tid och att förhållandena i häktet hade varit särskilt svåra. Domstolen fann dock att tiden inte var så lång att den motiverade någon ytterligare sänkning av straffet.

Beslaget av kontanter om 3 150 kronor skulle bestå, och hovrätten slog fast att dessa pengar skulle förklaras förverkade. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Den tilltalade skulle också vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet kunde verkställas. Något kontaktförbud nämns inte i materialet.