Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll ledde till villkorlig dom med samhällstjänst

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd och bestämde den till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. I övrigt stod tingsrättens beslut om beslag fast. I hovrätten beaktades också att den tid som i tingsrättens dom angavs för vissa gärningar skulle vara 2019-05-28 till 2019-08-31 i stället för 2018-09-01 till 2019-08-31.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll i ett bolag. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för gärningarna med uppsåt och att påföljden därför skulle skärpas. Den tilltalade yrkade i sin tur att hovrätten skulle frikänna honom.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för två fall av bokföringsbrott och två fall av försvårande av skattekontroll. Ett av bokföringsbrotten avsåg perioden 2018-09-01 till 2019-08-31 och ett avsåg perioden 2019-09-01 till 2020-03-23. Motsvarande åtalspunkter för försvårande av skattekontroll avsåg samma två perioder. Hovrätten noterade dock att tiden för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll under den första perioden skulle vara 2019-05-28 till 2019-08-31.

Hovrätten tog upp målet som ett överklagande av tingsrättens dom och prövade både skuldfrågan och påföljden. I hovrätten stod det klart att utredningen var densamma som i tingsrätten och att förhören från tingsrätten hade spelats upp.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten när det gällde att den tilltalade hade haft ansvar för bolagets bokföring och att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten fann också, i likhet med tingsrätten, att bristerna hade inneburit att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas och att det hade funnits fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet allvarligt skulle försvåras vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift.

När det gällde om gärningarna begåtts med uppsåt eller oaktsamhet ansåg hovrätten att den tilltalade hade varit medveten om att han hade del i ansvaret för bolagets bokföring. Hovrätten ansåg att det var ställt utom rimligt tvivel att han hade insett risken för att bokföringsskyldigheten åsidosattes och att denna omständighet inte varit ett relevant skäl för honom att agera. Därmed bedömdes han ha haft likgiltighetsuppsåt till gärningarna.

Hovrätten kom alltså fram till att den tilltalade skulle dömas för uppsåtliga bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Den gjorde ingen annan bevisvärdering än tingsrätten i den centrala skuldfrågan, men markerade uttryckligen att uppsåt var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen. I stället för villkorlig dom med dagsböter bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till fängelse i 2 månader. Hovrätten fann att samhällstjänst var lämpligt med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden och att det saknades anledning att anta att han skulle återfalla i brott.

Hovrätten uttalade också att uppsåtliga bokföringsbrott av normalgraden normalt är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse, men att omständigheterna i detta fall gjorde det möjligt att stanna vid villkorlig dom med samhällstjänst. Det anges inte i hovrättsdomen att den tilltalade varit häktad.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom och 50 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 500 kronor, samt beslutat om avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade påföljden men lämnade beslutet om beslag oförändrat. Något nytt skadeståndsyrkande eller skadeståndsbelopp framgår inte av det material som lämnats här.