Fällande dom för grov kvinnofridskränkning

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och bestämde påföljden till fängelse i 1 år 4 månader. Han ska också betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden, samt vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda brottsrubricering, grov kvinnofridskränkning, som enligt stämningsansökan pågick mellan den 13 juni 2025 och den 12 juli 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, som var sambo med målsäganden, under denna period hade begått flera misshandelsgärningar mot henne inom Norrköpings kommun.

Den första åtalspunkten avsåg misshandel någon gång mellan den 13 juni 2025 och den 15 juni 2025. Enligt åtalet sparkade den tilltalade målsäganden på benet så att hon föll in i en möbel. Gärningen skulle ha orsakat smärta, blånad och revbensfraktur. Den andra åtalspunkten avsåg misshandel den 11 april 2026, då den tilltalade enligt åtalet sparkade målsäganden i huvudet. Åklagaren angav att detta orsakade smärta, svullnad och rodnad. Den tredje åtalspunkten gällde misshandel någon gång mellan den 23 och 24 maj 2026, då den tilltalade enligt åtalet sparkade målsäganden på överkroppen och orsakade smärta. Den fjärde åtalspunkten avsåg misshandel den 12 juli 2026, då den tilltalade enligt åtalet skallade målsäganden i huvudet, utdelade slag mot hennes huvud och kropp, sparkade henne på kroppen samt dunkade eller puttade in henne i en dörr. Enligt åtalet ledde detta till smärta, sårskador eller rivmärken, svullnad och blånader.

Tingsrätten konstaterade att det i målet också fanns uppgifter om att relationen mellan den tilltalade och målsäganden hade varit nära och att de levt tillsammans som sambor. Domstolen bedömde att gärningarna utgjorde flera led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade samtliga gärningar och gjorde gällande att våld, i den mån det förekommit, skett i självförsvar. Tingsrätten godtog inte den invändningen. Domstolen fann att målsägandens berättelse varit trovärdig och tillförlitlig samt att den fick stöd av övrig utredning, däribland fotografier, journalutdrag och vittnesuppgifter. Särskilt nämndes stöd från polisvittnena och från vittnen som hört eller sett delar av händelserna. Rätten ansåg också att den tilltalades version var vag och i viktiga delar framstod som en efterhandskonstruktion.

När det gällde händelsen i juni 2025 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter om att hon blivit sparkad och fått revbensskada fick stöd av journaluppgifter och övrig bevisning. För händelsen den 11 april 2026 ansåg domstolen att larmsamtal, övervakningsfilm, polisuppgifter och övrig bevisning stödde att målsäganden utsatts för våld i samband med bråket. För händelsen den 23–24 maj 2026 fann tingsrätten att rättsintyg och vittnesuppgifter visade att målsäganden utsatts för trubbigt våld och att skadorna stämde överens med hennes berättelse. För händelsen den 12 juli 2026 ansåg domstolen att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av polisens iakttagelser, ambulansjournal och övrig bevisning.

Tingsrätten kom därför fram till att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till de fyra misshandelsgärningarna och att dessa, sammantaget, utgjorde grov kvinnofridskränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 4 månader. Tingsrätten beslutade också att han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

I skadeståndsfrågan fann rätten att målsäganden hade rätt till ersättning för kränkning och sveda och värk, men inte för lyte. Den tilltalade ska därför betala 135 000 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta från den 12 juli 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.