Förseelse mot jaktlagen gav dagsböter

Den tilltalade har dömts för förseelse mot jaktlagen efter att ha kört på en vildsvinskulting och inte anmält händelsen snarast möjligt till Polismyndigheten. Tingsrätten bedömde att gärningen inte var ringa och att den tilltalade hade agerat med grov oaktsamhet. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala avgift till Brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde förseelse mot jaktlagen enligt 45 § första stycket 2 punkten jaktlagen (1987:259) i lydelsen före den 1 juli 2026. Enligt stämningsansökan hade den tilltalade den 17 juni 2026 på Lv661 i Uppsala kommun, vid färd med personbil, kört på en kulting utan att snarast möjligt anmäla detta till Polismyndigheten. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begicks av grov oaktsamhet.

Den tilltalade bestred ansvar under förundersökningen men medgav de faktiska omständigheterna i åklagarens gärningspåstående. Hon invände dock att hon inte känt till att hon varit skyldig att anmäla händelsen. I förhör uppgav hon bland annat att det skedde på dagtid, att kultingen träffade bilens front och att det blev en plåtskada på bilen. Hon uppgav också att kultingen sprang iväg och såg pigg ut, och att hon självklart hade anmält händelsen om djuret hade legat ner och varit skadat.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att en förare som varit inblandad i en sammanstötning med bland annat vildsvin ska märka ut olycksplatsen och underrätta Polismyndigheten snarast möjligt. Domstolen konstaterade att den tilltalade körde på en vildsvinskulting den 17 juni 2026 på den plats som åklagaren angett och att hon först anmälde händelsen till polisen den 25 juni 2026, efter att en bilverkstad upplyst henne om anmälningsskyldigheten. Därmed ansåg tingsrätten att hon inte hade fullgjort den lagstadgade skyldigheten att snarast underrätta polisen.

När domstolen bedömde skuldfrågan framhöll den att framförande av motorfordon är förenat med allvarliga risker och att det därför ställs höga krav på att bilförare känner till eller undersöker vilka regler som gäller. Tingsrätten ansåg att den tilltalades egna uppgifter visade att hon förstått att det kan finnas en anmälningsskyldighet vid sammanstötning med vilt. Genom att inte förvissa sig om vad som gällde i den aktuella situationen bedömde domstolen att hon hade förfarit med grov oaktsamhet.

Frågan om gärningen var ringa besvarades också nekande. Tingsrätten noterade att det inte var fråga om ett uppsåtligt brott och att den tilltalade hade anmält händelsen när hon blivit upplyst om skyldigheten. Samtidigt fäste domstolen vikt vid att sammanstötningen skedde i 70 kilometer i timmen, att bilen fick en plåtskada, att anmälan dröjde i åtta dagar och att det hade försvårat eftersök. Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten därför att gärningen inte kunde bedömas som ringa.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för förseelse mot jaktlagen enligt 45 § första stycket 2 punkten jaktlagen (1987:259) i lydelsen före den 1 juli 2026, med gärningsdatum den 17 juni 2026. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 150 kronor, totalt 6 000 kronor. Den tilltalade ska också betala en avgift till Brottsofferfonden på 1 000 kronor.