Våldsamt motstånd i samband med omhändertagande

Den tilltalade döms för våldsamt motstånd efter ett ingripande vid en galleria, men frikänns från åtalet om hot mot tjänsteman. Tingsrätten fann att motståndet var styrkt, medan det inte ansågs bevisat att hoten uttalats på den plats och vid den tidpunkt som åklagaren gjort gällande. Den tilltalade ska därför betala dagsböter och en avgift till brottsofferfonden, men inget skadestånd.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet skulle den tilltalade, den 27 juni 2026, ha gjort sig skyldig till två brott. För det första gällde det våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade satte sig till motvärn genom att spänna kroppen och dra armarna inåt mot kroppen under transporten till polisbil, i syfte att hindra poliserna när han omhändertogs. Tingsrätten kom fram till att denna gärning var styrkt och att den tilltalade därför skulle dömas för våldsamt motstånd.

Den andra åtalspunkten avsåg hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade hotat två poliser med våld genom uttalanden om att skjuta och döda dem eller med liknande innebörd. Tingsrätten fann dock att utredningen inte visade att hoten uttalats på den plats som angavs i gärningsbeskrivningen, det vill säga på gallerian, utan att hoten i stället kom senare under transporten. Åtalet för hot mot tjänsteman ogillades därför.

Av utredningen framgår att poliserna tillsammans med ett vittne kallades till platsen för att biträda vid ett omhändertagande av en berusad person. Den tilltalade var enligt de hörda personerna påtagligt berusad, svår att få kontakt med och stökig. När poliserna skulle föra honom till polisbil gjorde han motstånd, vilket ledde till att handfängsel sattes på honom. Under transporten fortsatte han att streta emot. De hörda personerna lämnade också uppgifter om hotfulla yttranden under transporten, men tingsrätten ansåg alltså inte att dessa hot var styrkta på det sätt åtalet byggde på.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann inget skäl att ifrågasätta de hörda polisernas berättelser eller vittnets uppgifter. Rätten betonade att de var i tjänst vid det aktuella tillfället och att vittnet dessutom hörts under ed. Genom den muntliga bevisningen ansågs åklagaren ha styrkt att den tilltalade satte sig till motvärn genom att spänna kroppen och dra armarna inåt för att hindra transporten till polisbil. Den tilltalades egna uppgifter i polisförhör, där han hänvisade till berusning och att han sagt saker han inte mindes, ansågs inte rubba bevisvärdet i den delen.

När det gällde hotet mot tjänstemän konstaterade tingsrätten att utredningen visserligen visade att den tilltalade varit högljudd och uttalat hot under ingripandet, men att det inte var bevisat att hoten uttalats på gallerian såsom åklagaren påstod. Eftersom gärningsbeskrivningen inte styrktes i den delen kunde åtalet inte bifallas.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken, med händelsedatum den 27 juni 2026. Han frikänns från åtalet för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket brottsbalken, också med händelsedatum den 27 juni 2026.

Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 000 kronor. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Skadeståndsyrkandena från målsägandena avslogs eftersom den tilltalade frikändes från åtalet för hot mot tjänsteman.