Synnerligen grovt vapenbrott och grovt häleri prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett omfattande mål om flera brott, men för den tilltalade stod hovrättens ändringar främst i fråga om synnerligen grovt vapenbrott, medhjälp till brott mot lagen om handel med läkemedel och vissa påföljdsfrågor. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens skuld- och straffbedömning, men ändrade brottstiderna för två brott, upphävde förverkande av villkorligt medgiven frihet och beslutade att häkta den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter, där den tilltalade i hovrätten hade att svara för grovt försvårande av konkurs, grovt häleri, medhjälp till brott mot lagen om handel med läkemedel, synnerligen grovt vapenbrott och medhjälp till grovt dopningsbrott. Enligt hovrätten skulle den tilltalade dömas för grovt försvårande av konkurs, grovt häleri och medhjälp till brott mot lagen om handel med läkemedel, medan åtalet för medhjälp till grovt dopningsbrott skulle ogillas. Tingsrättens dom ändrades också genom att hovrätten justerade brottstiden för medhjälp till brott mot lagen om handel med läkemedel till perioden den 1 september 2022 till den 31 maj 2023.

När det gäller synnerligen grovt vapenbrott bestod åtalet av att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person eller andra personer skulle ha innehaft fem funktionsdugliga FGC-9-vapen och två tillståndspliktiga slutstycken. Hovrätten bestämde brottstiden för synnerligen grovt vapenbrott till perioden den 29 september 2022 till den 6 december 2022. Hovrätten slog fast att innehavet av vapnen hade skett tillsammans och i samförstånd och att gärningen skulle rubriceras som synnerligen grovt vapenbrott.

Åtalet om grovt häleri avsåg en lastmaskin. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i sak och fann att den tilltalade skulle dömas för grovt häleri. För den delen ändrade hovrätten bara lagrumsangivelsen till 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken i stället för 3 p i samma stycke.

När det gäller grovt försvårande av konkurs fann hovrätten inte skäl att göra någon annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade dömdes därför även i hovrätten för den gärningen. Hovrätten ansåg också att förutsättningar fanns för näringsförbud och att inga särskilda skäl talade emot det.

Rättens bedömning och bevisning

I frågan om synnerligen grovt vapenbrott byggde hovrätten sin bedömning på att utredningen i allt väsentligt var densamma som i tingsrätten. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att det fanns tillräcklig bevisning för att den tilltalade haft sådan omedelbar rådighet över vapnen att han skulle anses ha innehaft dem. Hovrätten betonade bland annat bildmaterial, film, chattkommunikation och omständigheter som knöt den tilltalade till FGC-9-vapnen. Även om det inte var visat att vapnen varit helautomatiska ansågs de vara av särskilt farlig beskaffenhet. Eftersom det var fråga om fem sådana vapen, i en miljö där de typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning, bedömdes gärningen som synnerligen grov.

För grovt häleri konstaterade hovrätten att utredningen i hovrätten i allt väsentligt var densamma som i tingsrätten, och att den bevisning som lagts fram inte ledde till någon annan slutsats. Tingsrättens bedömning stod därför fast.

För grovt försvårande av konkurs gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade ansågs ha lämnat felaktiga uppgifter vid ett edgångssammanträde i egenskap av styrelseledamot i ett bolag, vilket innebar ett grovt åsidosättande av skyldigheterna i näringsverksamhet.

Däremot frikände hovrätten den tilltalade från medhjälp till grovt dopningsbrott. Hovrätten ansåg att det inte var utrett att de beståndsdelar som den tilltalade påståtts ha beställt faktiskt hade använts i de vapen som omfattades av åtalet. Redan av den anledningen ansågs det inte visat att hon objektivt sett hade främjat brottet.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde påföljden för den tilltalade till fängelse. För synnerligen grovt vapenbrott bedömde hovrätten straffvärdet till fängelse i fem år. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i övrigt av påföljdsfrågan, men upphävde tingsrättens förverkande av villkorligt medgiven frihet eftersom de aktuella brotten inte hade begåtts under prövotiden efter villkorlig frigivning.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle häktas och att häktningen skulle bestå tills fängelsestraffet fick verkställas. I fråga om skadestånd, kontaktförbud och brottsofferfond framgår av det material som tillhandahållits endast att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor enligt tingsrättens dom, medan hovrättsdelen i den här texten inte anger någon ändring av den punkten. Hovrätten förordnade även att det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i 5 år och 2 månader, förverkat 6 månader av villkorligt medgiven frihet, meddelat näringsförbud i 3 år och beslutat om förverkande av beslagtagna slutstycken. Hovrätten ändrade alltså i huvudsak genom att ta bort förverkandet av villkorligt medgiven frihet, justera brottstiderna för två brott och häkta den tilltalade, men lät övriga delar av tingsrättens dom i huvudsak stå fast.