Grovt bokföringsbrott och skattebrott: hovrätten sänkte fängelsestraffet

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom och ändrade avgörandet endast i fråga om antalet gärningstillfällen och påföljden för den tilltalade. Han dömdes i hovrätten för grovt bokföringsbrott, medhjälp till grovt skattebrott och medhjälp till försvårande av skattekontroll, grovt brott. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens bedömning men sänkte fängelsestraffet från 1 år och 2 månader till 1 år och 1 månad.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde osanna fakturor som enligt domstolarna hade ställts ut genom bolag som inte bedrivit någon annan verksamhet än att fakturera kundbolag. Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att det var styrkt att det inte hade bedrivits någon annan verksamhet i bolagen än att ställa ut osanna fakturor till angivna kundbolag på de belopp som framgick av tingsrättens dom.

Den tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade att han skulle frikännas samt att yrkandet om näringsförbud skulle lämnas utan bifall. Han begärde också att straffet skulle lindras. Åklagaren motsatte sig ändring och godtog tingsrättens bedömningar av vad som var utrett. I hovrätten gjorde åklagaren dock gällande att de åtalade gärningarna avsåg tretton tillfällen av medhjälp till grovt skattebrott och sex tillfällen av medhjälp till försvårande av skattekontroll, grovt brott.

Hovrätten redovisade att den tilltalade i hovrätten dömdes för grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken för perioden 1 januari 2014–31 december 2015 vid två tillfällen, för medhjälp till grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen och 23 kap. 4 § brottsbalken för perioden 18 januari 2015–18 januari 2016 vid tretton tillfällen, samt för medhjälp till försvårande av skattekontroll, grovt brott, enligt 10 § skattebrottslagen och 23 kap. 4 § brottsbalken för perioden 1 januari 2014–31 december 2015 vid sex tillfällen.

Tingsrätten hade tidigare dömt honom för samma brottstyper men med tio tillfällen av medhjälp till grovt skattebrott och fem tillfällen av medhjälp till försvårande av skattekontroll, grovt brott. Hovrätten ändrade alltså antalet tillfällen i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av både den bevisning som lagts fram i tingsrätten och ny bevisning i hovrätten. Den nya bevisningen bestod bland annat av handlingar och förhör med personer som hörts om den tilltalades koppling till verksamheten. Hovrätten lyfte också fram att den tagit del av ljud- och bildupptagningar från förhör i tingsrätten.

När det gällde skuldfrågan instämde hovrätten i tingsrättens bedömningar i alla väsentliga delar. Hovrätten fann att den nya bevisningen inte gav anledning till någon annan bedömning. Domstolen ansåg att det var styrkt att fakturorna från bolagen inte motsvarade verkliga arbeten och att den tilltalade därför skulle dömas för de aktuella gärningarna. Hovrätten gjorde alltså inte någon annan bevisvärdering än tingsrätten.

Hovrätten slog fast att den tilltalade skulle dömas för de brott som tingsrätten redan bedömt, men att gärningarna avseende medhjälp till grovt skattebrott och medhjälp till försvårande av skattekontroll hade förekommit vid fler tillfällen än vad tingsrätten angett. Det ledde till att domen ändrades i just dessa delar.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 1 månad. Straffet mildrades med hänvisning till att hovrättsprocessen hade dragit ut på tiden på ett sådant sätt att rätten till rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen hade kränkts. Hovrätten uttalade att påföljden därför skulle sättas ned med en månad.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 1 år och 2 månader. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens bedömning i fråga om näringsförbud och skadestånd, men det framgår inte av hovrättsdelen att något kontaktförbud varit aktuellt.

Frågan om ersättning för den offentlige försvararen avgjordes också i hovrätten, men den tilltalades personliga ersättningsansvar eller någon särskild avgift till brottsofferfond redovisades inte i hovrättens beslut för honom. Det framgår att kostnaderna i målet skulle stanna på staten.

Fakta